jag känner mig nästan lite dum som inte har bloggat och jag önskar jag kunde säga att det beror på att jag har varit upptagen med att göra asfräsiga grejer hela tiden men jag har ärligt talat inte gjort något alls. victor kom en dag senare än planerat, vilket = en extra dag att glida omkring oduschad i för stor mysetröja och titta på futurama. jag har bott hos mamma en natt för att hon var i skottland och det är ganska mysigt att ha en lägenhet för sig själv, det kommer antagligen aldrig kännas helt bekvämt eftersom jag flyttade till pappa på heltid typ tre år innan hon flyttade dit och jag har tillbringat totalt typ fyra nätter där. jag har hängt lite för mycket på bengans (hållit mig från att köpa grejer dock, framsteg, förutom en begagnad vinylsingel för tio kronor, village people 4ever <3) myst i trädgårdsföreningen och sett två av de mest fantastiska filmer som någonsin har gjorts (kanske skulle göra ett superfancy inlägg om mina favoritfilmer någon gång? jag gör för lite superfancy inlägg). och kramats. kramats kramats kramats. kramats jättemycket. jag tycker om att kramas. speciellt med victor. han är väldigt kramvänlig.

börjar skolan imorgon också. trean. uuuurgh. en del av mig vill bara att allt ska vara över, det är lite för mycket känslor mellan mig och den här staden som trängs på lite för lite utrymme, det finns jättemycket jättefina människor här men tyvärr mycket fler inte så fina människor, jag vill någon annanstans, jag vill börja någon mer specifik utbildning, jag vill bo tillsammans med victor, jag vill skaffa en liten sir meowsalot. tyvärr skriker den största delen av mig NEJ, jag vill inte det här, jag vill inte växa upp, jag tycker om den här skolan, jag tycker om människorna jag har omkring mig, även om en del annat inte är helt perfekt så är åtminstone ALLT RUNT OMKRING MIG för en gångs skull riktigt riktigt fint. jag vill stanna och jag vill hellre att mitt största problem ska vara att jag är arg på min matte a-lärare än insikten om att jag måste börja med arbetsprover och söka lägenhet och främst av allt komma underfund med vilken jävla STAD jag vill vara i. men jag får träffa sofia imorgon, det är bra. och everlyn, det är också bra. och astrid och cornelius och kornelia och isabella och josefine och jessica och nathalie och daniel. det är bra.

on a sidenote ringde amanda mig för knappt en halvtimme sedan, hon har köat till kent i tre dagar och jag vet inte om hon är medveten om det men hon ringde precis när sjukhus började och jag känner att jag har glidit ifrån kent lite men röd kommer jag aldrig släppa och sjukhus är.... fin. den finaste låt de har gjort. bara en sån liten sak som att höra den live en gång till, om så bara över en sprakig telefonlinje, minnas vad jag kände allra första gången jag hörde den och när vad jag kände första gången jocke sjöng de första tonerna, får hålet i hjärtat att kännas lite mindre. tack amanda.