passingoftime

mitt hjärta har inte tinnitus men det åker bergochdalbana precis hela tiden. ändrar åsikt om allting minst tio gånger om dagen. hatar min klass älskar min klass, hatar livet älskar livet, hatar honom älskar honom och det är väl så det ska vara när man är femton år. jag hade nollning idag och det var så sjuuuukt underbart att bara ränna runt på stan i fula kläder och skrika med en massa nittiotvåor, prata om politik och bara skita i allt ett litet tag. jag känner fortfarande att jag inte hör hemma där, att jag har hamnat fel och att de när som helst ska börja skratta åt hur dum i huvudet jag var som verkligen trodde att jag skulle få ha det fint på en fin skola, men det går väl över. det har gått fyra dagar och jag tror jag älskar hela MP1. prata med sofia hela rasterna, bara titta på cornelias minspel, gå på stan med kornelia efter skolan, skratta åt gamla lärare med astrid, satan vad fint.

det var ett bra tag sedan jag tog vettiga digitala bilder så här är poparN.


bob hund - världens bästa dåliga låt:

♥ min klass. vi är tolv stycken på en skola med tvåtusen elever och jag och en flicka från min gamla skola är de enda som känner varandra sedan tidigare, och alla verkar så himla himla gulliga.
♥ mp och min skola överhuvudtaget.
♥ tretton besökare igår. pussva.
♥ bob hund. varför i hela friden har jag inte lyssnat på dem tidigare?
♥ nittiotreor som pedagogiskt förklarar hur man ställer in autoläget på en nikon d60 medan man själv pedagogiskt förklarar att jag kunde antagligen mer om kameror för två år sedan än du gör nu.
♥ det här. allt. även om jag sovit ungefär åtta timmar de senaste två dygnen.


bob hund - omringad av hjälp:

han smakar tuggummi. inte så konstigt eftersom han jämt tuggar tuggummi. det som känns konstigast är väl att jag vet det. för...  jag vet inte. känner mig väldigt väldigt väldigt dum bara. att jag tänkte något annat. det var han hela tiden. satans pucko. det är rätt fint ändå.


kent - visslaren

vet inte när jag senast hade så här ont i magen känner mig dum i huvudet hej. det blev väldigt awkward faktiskt. och jag ska vara med henne, hennes pojkvän och min syster i fyra och ett halvt dygn nästa vecka. har sett family guy och ätit toblerone tre timmar i sträck och det känns inte bättre.

"lois, that's the beauty in world war five! it's so intense it jumps over the third and fourth!"

aokej, lite.

och kul att mina fyra senaste vettiga inlägg handlar om victor. h3h3h3h3h3h3h

"du har ju gått undan hela tiden, och sen har det liksom bara blivit att du inte varit med."
MEN HUR JÄVLA LÄTT ÄR DET NÄR DET HELA TIDEN VAR NI.

förlåt martina. jag borde prata mer med dig. du får i alla fall hemskt gärna använda mig som bollplank. det skulle nog hjälpa mig också. lite perspektiv, liksom.

jag har precis läst odjurens stad, den gyllene drakens rike och pygméernas skog av isabel allende och sett avatar och flyga drake. fy fan vad man blir äcklad. när byråkrati, politik och framförallt pengar blir viktigare än människor har allting gått alldeles för långt. det finns ingenting, ingenting som är viktigare än liv. och det är synd att så få fattar det.



peace out.
ska bli vegan och buddhist och köpa ett får så att jag aldrig mer behöver köpa fabriksproducerade gina tricot-kläder och klippa gräsmattan.

säkert! - vi kommer att dö samtidigt:

(om man får ett sms där det står "awesome. men då hörs vi imorgon :)" av en ytterst viktig person kan det vara bra att se till att man befinner sig på en plats där man har täckning nästa dag. i alla fall dagen efter det. definitivt ytterligare en dag senare. och verkligen dagen efter det.

om inte för det uppenbara så för att slippa upptäcka att han inte har hört av sig alls på fyra dagar och att slippa bli äcklad av sig själv för att man faktiskt trodde att han skulle göra det.)

hur som helst.

malexander och ironi när det är som värst.

och spansk skitgubbe när det är som puttenuttigast.

markus krunegård - rocken spelar ingen roll längre:

åh. eh. hejdå.

och en massa cyberkramar och cyberglass till martina, för det förtjänar hon. <3

"vi får se när det känns rätt." my ass. det kommer aldrig kännas rätt. snart gör jag som morrissey, lever i celibat och låtsas som att jag inte tycker om pojkar.

kent - det finns inga ord:

men som ingen har sagt till mig.

det kommer alltid att finnas människor som ser ner på dig, som tror att de är bättre än du. det är de inte. det kommer aldrig att finnas någon som är bättre än dig. du är bäst, och det finns ingen annan än du själv och folk du har gjort illa som letar fel hos dig. alla andra tycker att du är vacker. ta vara på vem du är, gräv inte ner dig och gör dig osynlig. just precis du är bäst. låter du andra se det kommer du inte behöva tänka motsatsen någon mer gång.

jag hade prov om andra världskriget i tisdags och det kändes faktiskt bra efteråt. det gjorde det efter förra so-provet också, men då grät jag å andra sidan konstant innan för att jag visste att det inte skulle gå bra för att det var så satans mycket på en gång. och så har jag lämnat in hemkunskapen nu. det blev inte mvg, jag hann inte vsra på de frågorna, men jag kanske kan få vg och det är ganska bra ändå. nu är allt lugnt i skolan och det känns ganska bra.

men... jag borde sluta låtsas att jag är den lugna sansade av oss två för det är jag inte. jag hatar att jag är en sån satans idiot, vet aldrig vad jag borde säga. och jag är inte kär jag är inte kär jag är inte kär jag är kär jag är inte kär. det kan jag inte vara för då skulle allt gå åt helvete. han jämförde oss med brasved, minsta lilla gnista skulle få allt att flamma upp till något vackert. men när det brunnit ner finns inget kvar, bara två högar aska. ingen som tröstar när man hatar allt, ingen som gör en glad bara genom att finnas där. usch. fasen.

nä. nu ska jag skriva till nora så att man kommer iväg på den där förbannade konserten. jag hatar kent och allt de river ner i mig. men det är ju vackert.

kent - krossa allt:




åh. nora har inte loggat in på bilddagboken på en månad. bra, anna.

jag är glad, men det skär sig mot hela den här bloggen.
kent är om mindre än två veckor och jag vet inte hur det blir.
jag KAN inte gå med henne.
det skulle visa att hon har fel men det handlar inte om att visa att hon har fel, det handlar om att lämna alla som aldrig har tyckt om mig.
reservplan #1 har inte uppdaterat sin blogg på månader och jag har inget annat sätt att kontakta henne egentligen och reservplan #2 har jag aldrig pratat med alls.
vill inte behöva gå med fyra tjejer varav en hatar mig, en annan totalignorerar mig och de andra två känner mig genom den första.
fan.
hemkunskapsuppgift som ska lämnas in samma dag som provet på andra världskriget.
fan.
nä.
jag är glad.
london var fint.
jag borde sova, men det skiter jag i.

laakso - stay tuned to my love:
nähä, den finns inte på youtube. lyckligtvis finns det spotify/piratebay/skivaffärer för de som bryr sig.

jag är dålig på alla sätt och vis och borde skjutas. glad alla hjärtans dag.

broder daniel - work:

jag borde sluta lyssna på musik som får mig att vilja bort. fast ofta är det den som är den bästa. vi mot världen typ, och hela röd. och ganska mycket mer som gör att jag trycker naglarna mot huden (tack och lov klarar jag inte av långa) och längtar efter vassare saker. anna, det här är illa. du borde prata med någon. men nu glömmer vi det ett tag.

jag läser www.mylifeisaverage.com, för det är den sötaste sida jag någonsin har snubblat över. jag har slutat använda google och har numera www.seetherainbow.com som standardsökmotor. och jag har fortfarande mitt rosa hår som blir förbannat snyggt de få gånger jag orkar ha hårspray och med min lugg passar jag för första gången någonsin i glasögon. det är mest smiths i min mp3 och eftersom jag inte har några jobbiga minnen till deras musik är louder than bombs den bästa mappen jag har.

jag tror jag tänkte skriva mer, men det blir ju ändå bara babbel och jag behöver sova. godnatt.

the smiths - vicar in a tutu:

i torsdags satt jag på subway med simon två meter lång och grät och undrade mest hur mycket man kan berätta för en människa om sig själv. jag sade mer än jag borde ha sagt men tillräckligt lite för att någon ska kunna kunna fatta något. fast det värsta var väl att jag inte en visste själv varför jag satt där och bölade, bara den där äcckliga känslan över att ha blivit över. HERREGUD MÄNNISKAN TA DIG SAMMAN du är femton år det ska vara jobbigt att vara femton år. jag köpte en skiva, i alla fall. ganska värdelös men det är okej.

jag har beställt några papperskopior av foton också, jag gör egentligen aldrig det men jag hade ju markusbilder och detektivbilder och en del annat fint, typ den här och den här och den här.

nä, här har ni bra musik.
slagsmålsklubben - kom igen kommisarien:

- en egen dator
- en jävla massa tid för att lära mig photoshop
för om jag är snygg med photoshop, vad spelar resten för roll?

det är märkligt vad harry potter gör med mig. jag får för mig att jag är en del av något större. nej, jag förväntar mig inte att jag ska kunna vifta lite med en pinne och rädda världen från en massmördare, men... harry klarar sig. the daily prophet framställer honom som något motbjudande, en lögnare och ett tragiskt äckel som gör allt för att få uppmärksamhet. voldemort och alla hans dödsätare gör allt de kan för att söka reda på honom och döda honom och hela resten av trollkarlsvärlden hjälper till eftersom de hatar honom. en efter en tappar hans vänner tålamodet, de orkar inte med hans rädda-världen-mani och att han aldrig skrider till handling utan överger honom. med enbart hermione vid sin sida klarar han sig. och om han klarar det, varför skulle inte jag klara mig? jag vill tro att allt har någon betydelse, jag vill tro att allt slutar lyckligt.

(hatar hatar hatar henne men kanske mest mig själv släpp det bara var du tvungen att klippa lugg när du visste att hon också skulle det alla kommer snacka skit om dig i skolan men vad spelar det för roll när de ändå fryser ut dig så att du inte kan höra dem jag vill byta klass byta skola byta stad bort från det här och glömma glömma glömma hoppas på att jag inte behöver leva med dem när jag slutar nian för jag orkar verkligen inte det här)

det här är victor, också känd som adolf krunegård sedan han klippte sig och såg ut precis som en korsning mellan hitler och markus.
han är en väldigt fin människa.
tänkte bara säga det.
och att jag älskar honom, för han är bäst.
gör en glad när man vill dö och så.
kommer med idiotkommentarer om allting och missbrukar "" och gör livet ganska fint.


puss!