passingoftime

vet ni? det blev rött. oh cheezus. det har gått två och en halv månad sedan jag färgade det första gången och det är RÖTT. är jag glad? YESYESYES indeed. hihihi.

jag ska åka till london om två dagar men råkade bränna ganska mycket pengar på svindyr hårfärg (den löjligt billliga och helt löjligt bra jag brukar använda fanns inte på fyra olika ställen. fyra, kan ni tänka er hur ledsen jag blev?) smink och laakso. jag har ingen som helst aning om hur mycket pengar jag har heller, femhundra eller så? äh, det får duga.

jag är trött och jag fryser. balsam är inte bra för mig förresten, nu är mitt hår sådär äckligt mjukt igen. jag babblar bara nu, va? jo. men jobbiga saker blir jobbigt i längden och icke-jobbiga saker blir... trist. jag drömde att detektivbyrån spelade i kyrkan här igår natt. jon var med, fast det var inte jon utan en tant. det var bara runt trettio personer där, och jag var förstås den enda som gillade dem. ytterst fint. äääääähk jag vill tvätta håret, få bort all sabla extra-glansighet-på-tub.

jag är tråkig. gah.

jag hade tänkt bleka min utväxt i veckan och färga rosa igen eftersom det inte precis är meningen att sån här färg ska hålla en månad. jag fick välja hårfärg över telefon åt min låtsasmor som är en sådan som köper precis vad som helst bara det ser bra ut på framsidan av paketet och eftersom det jag brukar ta var slut blev det toningsschampo som blekte en till två nyanser. det sög, surprise surprise. min utväxt blev yttepyttelite ljusare (hudfärgad åtminstone) och resten är fortfarande knallrosa och i övrigt har det bara blivit mer slitet under än månader av brutal misshandling med superstarkt blekmedel, total avsaknad av balsam och mängder av hårspray. nice, anna. jag ska i alla fall köpa bra skit imorgon och jag lovar att ta balsam den här gången. sen börjar det nog bli dags att klippa av allt.

annars börjar mina kompisar bli oroliga över att jag smäller huvudet i väggen hela tiden och aldrig äter och jag också för de kommer aldrig att fatta varför och precis hur illa det är. jag borde inte göra så, förlåt. men. vad gör man inte för att för en gångs skull bli nöjd?


jag äter en kaka just nu. no need to worry. tranbär och vit choklad är nog den bästa kombinationen som någonsin upptäckts.

helt irrellevant till rubriken, awesome
slagsmålsklubben - erd ist froh:

jag har egentligen ganska så mycket läxor i tyska, kemi, musik, hemkunskap, svenska, biologi, engelska, det mesta. men istället har jag börjat titta ohälsosamt mycket på guds tre flickor. varför? det är emokids med. ohoho. nejmen. ganska nöjd med allt. jag är aldrig ensam längre, i alla fall inte i skolan. bestämmer man sig för något så går det. vill man inte vara ensam sätter man sig bredvid ensammaste killen i klassen på lektionerna och plötsligt är man inte ensam, alls. jag har löjliga mängder läxor just nu men det tänker jag skita i, bara för att allting är fint och kommer lösa sig till slut.



känns som att det behövs något fint och stillsamt idag.
slagsmålsklubben - fox goes to japan in order to meet other ninja foxes in the tribe of hokkaido:

igår var jag inne i staden och.... du läser va? fy, victor! schas!






































så. nu borde han vara borta. om inte, skyll dig själv. :@
victor fyller år snart, den tjugonionde februari närmare bestämt, och allstå är det inte alls snart utan om två år men ni fattar. så jag åkte in till staden och hittade en fantastiskt fin t-shirt. svinigt dyr, men det är victor så det är okej. och hans julklapp var gratis. hahaha.


nu är det bara ett återstående problem: victor är väldigt väldigt smal. men jag har tänkt köpa tygpennor ganska länge och det här är ett perfekt tillfälle för den här skulle man kunna göra förbannat snygg.
"FAT PEOPLE ARE HARD TO KIDNAP - but that doesn't keep me from trying"
"FAT PEOPLE ARE HARD TO KIDNAP - i learned that the hard way"
eller nåt sånt. eller så låter jag det vara, för det är redan awesome.

i lördags kväll gick jag på upptäcksfärd här hemma och hittade min pappas gamla glasögon. de är från tidigt åttiotal och så starka att man nästan snubblar, men om jag kisar kan jag faktiskt se i dem och det räcker för mig. jag hade dem i skolan idag och fick ganska många fina komplimanger för dem. en tjej i min parallellklass, som jag träffar varje dag, frågade om jag hade skaffat glasögon. jag har haft tjocka svarta plastbågar i över ett år. alltså... eh. nåja, jag tycker om min pappas glasögon.

well det var allt för nu. jag har inte skrivit på länge här men saker är ganska bra och eftersom det här är en gnällblogg borde det vara något bra.

jag har tänkt klä upp mig fint och gå ut och fota i snön ändå sedan snön kom, dvs en månad och jag har fortfarande inte gjort det. det beror förstås mest på att det har varit tjugo minusgrader, men nu är det nästan varmt igen och jag orkar helt enkelt inte.

jag har precis börjat bli arg på mig själv för att jag aldrig fotar analogt, jag tror att jag har tio bilder kvar på en film jag satte in i somras. nu har pappa hittat ett 50mm f/1.4 för 750 kronor. det är dyrt, dubbelt så mycket som jag betalade för kameran + tre objektiv, men 1.4 är ändå 1.4 och jag skulle definitivt bli klar med filmen fort.

jag har snart läst ut den sjätte harry potter-boken. dumbledore är död, nu är det bara lite slagsmål och en begravning kvar. jag kommer ärligt talat inte ihåg någonting alls av den sjunde, så... woh! sedan återstår aniara, kanske liftarens guide till galaxen och en länsning av biblioteket i linköping. åh, jag förstår verkligen inte folk som ogillar att läsa.

nånting drastiskt måste hända snart, annars är inget värt det. springa in i någon söt pojke som bara skrattar åt hur klantig han är (efter att ha kollat att jag är okej, förstås) medan man själv ler dumt, nickar och säger att visst han kan ta mitt mobilnummer. man bestämmer att träffas igen, vips har man en ny kompis och snart är man kompis med alla hans kompisar och man går inte längre hem till sig själv, klappar katter och läser böcker efter skolan dag efter dag. man skrattar, lever, får sin första kyss.... men sådant händer bara i böcker.




the smiths - rubber ring:

idag blev jag vegetarian. bara sådär. sade till min låtsasmamma att jag tänkte sluta äta kött och fick en nick och ett "ja men det går säkert bra". så, ja, nu är jag vegetarian. det känns väldigt fint, faktiskt.

eftersom jag och min far har lyckats övertala min låtsasmor om att hennes kompaktkamera är totalt värdelös åkte vi till norrköping och mediamarkt för att titta på Stora Avancerade Nikon D5000 idag. jag tröttnade på kamerorna efter ett tag och vandrade iväg till skivavdelningen, tänkte att hey det kanske finns något fint här. när jag hade bläddrat ett tag upptäckte jag att det stod en flicka bredvid mig i en väldigt fin jacka och HALLÅ det där är ju mango! jag blir uppenbarligen en komplett idiot vid sådana tllfällen men jag sade hej i alla fall!

jag köpte b-sidor + känn ingen sorg för mig göteborg, medan susanne bestämde sig för att köpa en nyare variant av exakt min kamera. fint. min lugg är åt helvete men jag har bra musik, typ.


the smiths - frankly, mr shankly:

idag blev jag kär.
eller, inte kär sådär så det bubblar i magen och man inte kan sova för man blir så lycklig av att tänka på personen, men ni fattar grejen.
jag hade inte en aning om att yann tiersen sjöng och inte bara spelade ett abnormt antal instrument, men hans röst är vacker och han skriver fina texter.
här är monochrome,

eller så kollar ni videon här för den är precis lika vacker som musiken.

jag vet inte. alls. jag har börjat tänka som långa utläggningar och noga beskrivningar av hur jag mår i huvudet. fast, det kanske är bra? jag kanske äntligen kan lyckas bli bra på att prata och inte bara skriva och man upptäcker saker om sig själv som man nog aldrig hade lagt märke till annars.

det är intressant det här med internet. jag har skrivit förut att jag försöker göra passingoftime till något jag själv skulle gilla och jag tror jag har lyckats. nästan för bra. för jag har insett att hade jag varit någon annan hade jag tyckt om passingoftime, jag hade velat krama henne, säga att allt blir bra, du HAR ju kompisar, ta vara på dem istället för att gråta över det som är förlorat. hon har ju fantastisk musiksmak och åh vad söt hon är!

passingoftime är en person jag har hittat på. jag är anna, jag har inte tefatsstora ögon och perfekt fluffigt hår, jag gråter till tecknade filmer och jag har nästan inga vänner.

idag var jag med i elinkans blogg.
och läst några hundra sidor harry potter iklädd väldigt mysiga raggsockor som ingen kommer vilja ta i med tång om jag ska fortsätta använda dem såhär mycket.


och så lite propaganda på det.
the smiths - meat is murder, live:

(spola fram till 1:11 det är värdelöst innan)

sovit två timmar
enbart ludd i skallen
feber, tror jag
suttit uppe med virtual-bubblewrap.com
inte svarat på det femte samtalet heller
kanske inte haft världens bästa nyår
köpt två möss som jag inte har visat *hihi*
lyssnat på the smiths halva natten

igår bestämde jag mig för att vara vaken hela natten. det gick lite sådär. jag var vaken till halv fem sedan däckade jag haha. tyvärr upptäckte jag också att man får för sig att göra ganska hemska saker vid tretiden, typ det här.


EH. i kinda like it.

idag har jag köpt en fin och limiterad box med tolv smiths-singlar. och den svenske disco. och ikväll tänker jag färga håret. jag lever ett hemskt intressant liv.

the smiths - this charming man:

julen var så händelserikt händelselös som en jul kan vara. jag hade ingen dator och ingen smsade mig. jag läste ut alla böcker jag hade med och det gav mig alldeles för mycket tid för att tänka. men just nu har jag fyra noveller påbörjade och vill bara sitta och skriva skriva skriva, så jag lämnar dig igen, kära dator.

slagsmålsklubben - tjeckien, slovakien och tillbaks igen:


JUST DET. det här känns ganska stort och jag förväntar mig ganska mycket hejarop. jag har nästan ett år på mig. lycka till.

4:17: vaknar, antagligen av en mardröm. funderar över om det är bäst att somna om eller gå upp.

8:55: vaknar och får panik eftersom skolan börjar 8:45 och jag aldrig kan lära mig att sätta igång min väckarklocka på söndagar. duschar/klär på mig/sminkar mig/kastar ut katten från rummet på tjugo minuter och blir nästan lite stolt.

9:20: sms:ar vilt för att få reda på var min klass är. de är på skylten och lyssnar på skolans julkonsert. jag går till skolan och missar precis tjugo-i-tio-tåget, får ett sms från märta som säger att de åker hem halv och kommer fram till att det inte är värt att åka in till staden. inte ens för fina flashbacks från detektivbyrån. jag sätter mig i ett hörn och lyssnar på laakso.

10:15: my gods tar slut och ny mapp med broder daniel-låtar från skivor jag inte orkar beställa från internet börjar. även om ögonen håller sig torra går nånting sönder, precis som varje gång jag hör no time for us.


10:45: min mentor rusar fram och undrar var jag har varit och jag upprepar hela morgonens händelseförlopp. min andra mentor börjar bli arg och säger att jag måste gå och äta. en av åttorna frågar om jag har anorexia eftersom jag aldrig äter i skolan och jag skrattar bara för då behöver man inte svara. masar mig ändå iväg till matsalen när simon går dit. fortsätter lyssna på fin musik och lyckas efter många års träning perfekt med att dölja att jag gråter.

12:45: ger en julklapp till märta (godis + doftljus: äppelpaj + vaniljsås) när hon står precis bredvid josse och får den finaste kramen jag fått på väldigt länge. får en till utskällning av min mentor och beslutar mig för att inte strunta i skolans volleybollturnering. sitter istället och spelar snake hela tiden med per som kommentator. skolan är väldigt mycket finare när man umgås med nittiofemmor istället för nittiofyror.

14:50: går hem till mamma. kramar min syster, gör julmat och fixar fotoalbum att ge i julklapp till farmor&farfar och mormor&morfar.

18:14: pappa lovade att hämta mig tio i sex. jag börjar tröttna på att vänta, sätter på min mp3 och går hem i tretton minusgrader. blir rätt arg när jag hittar pappa framför datorn fem över halv sju.

20:56: försöker göra henrik berggren till en sim men borde inte sitta här. har en novell som kliar i skallen och vill helst inte försova mig imorgon. jag tror jag ska sluta nu.

- skriva ut en bild på simon och rita av. detta MÅSTE göras ikväll. hinner jag? i bästa fall.
- börja läsa harry potter och hemligheternas kammare.
- sy klart min detektivbyrån-skjorta, när martin har sagt att den var fin och ville att jag skulle skicka bilder på den. löjligt att det ska ta sån tid, jag menar, jag har sytt fast två fjärilar sedan konserten.
- börja lyssna på håkan hellström. tänk om man hade haft spotify? då hade jag nog gjort det för länge sedan, men nu får jag dåligt samvete om jag laddar ner och måste köpa skivor.
- börja lyssna på beatles!
- köpa en massa enfärgade t-shirts och tygpennor, göra en jag är en vampyr-tröja och en team cedric-tröja.
- göra en musikvideo till en låt av one man freac show. han är för bra för att vara okänd.

fast det är fina saker alltihop, så jag överlever.

one man freac show - what i've planned (live):

jag hittade två pandaguider på två dagar och undrade om det var en hint från universum.
om det var det, kan jag tryggt konstatera att universum hatar mig.


positivt då? jag kammade ut det direkt. har nästan läst ut HP1 och ska ägna hela helgen åt att slå in paket, teckna och sy. och eftersom jag har varit isolerad från alla andra människor än min familj i ett par dagar är saker bra nu. nu drar passingoftime och hennes rosa hår vidare.

idag har jag haft mitt längsta telefonsamtal... någonsin. och ändå bara babblat om värdelösa saker. jag behöver prata, berätta saker för folk som jag nog behöver berätta, åtminstone för någon. det gör ont så ont för det mesta som händer honom har redan hänt mig. med skillnaden att det alltid har funnits människor som ställt upp för honom. men. åh. nä. någon gång. för han är ju den enda jag har nu.

jag har sytt i en fjäril till på min detektivskjorta idag i alla fall. och laddat upp en film på youtube, hihi.

nä, skojar.


jag var med simon två meter lång och märta hela kvällen. jag köpte abnorma mängder godis och en rubiks kub. nödvändigheter? absolut. jag kom hem efter att ha irrat runt på ica med en kundvagn i en halvtimme och färgade håret till i alla fall en mörkare rosa nyans.

jag ska se detektivbyrån imorgon!!!!!!!!!!!!! cheez. första gången någonsin, det känns lite illa. jag får skylla på att enda gången de spelat i linköping tidigare hade jag aldrig hört dem och jag är ingen festivalmänniska. det blir jag och en hel dröse kristna typer och kanske en låda skumtomtar. simon konverterade till över-kristen för några månader sedan och sedan har han blivit kompis med alla kristna det finns här. eh... ja. de är trevliga i alla fall. jag tror jag ska sova nu, om jag lyckas somna.

känner att det har blivit lite väl mycket positivt skitsnack på senaste tiden, men när jag väl kommer mig för att skriva har jag glömt bort skolan. jag tar det som något bra, faktiskt. :D


vi ses imorgon, detektivisar!

jag hade musikredovisning idag, det gick väl bra bortsett från att jag och joel inte hade spelat tillsammans en enda gång och jag bröt ihop av skratt när han påpekade att han sjöng som en påse nötter. jag sydde dessutom ihop min tröja på syslöjden och ägnade halva lektionen åt att sprätta, vilket är väldigt meningsfullt.

men det är två dagar kvar till detektivbyrån! med simon och jonathan och förhoppningsvis en låda skumtomtar. åh så fint det kommer bli.

detektivbyrån - generation celebration:

vi avslutar med en blogg som får mig att gråta av skratt.

idag var det engelskaförhör om en massa prepositioner, matteprov och sista inlämningsdag för ett so-häfte och det känns förbannant underbart för nu är det bara bild och musik kvar av läxångesten, som ändå bara består av att maila bilder till gunnar, skriva av en  dikt och spela ymca på piano hela kvällen. jag och noa skällde ut vår so-lärare i en halvtimme och sade saker alla har tänkt i flera år och han skyllde ifrån sig med att ingen hade sagt något förut. så fint.

tänkte först skriva "skolångesten" men kom fram till att nä. läxångest har jag aldrig i skolan men nog fan har jag konstant ångest i skolan ändå. usch vad jag gnäller, jag är väl knappast den första som lämnats ensam? vixi har gjort fruktansvärt ont att förlora. inte för att jag tyckte om henne mer än någon av de andra men vi går i samma klass.

nåja, det är detektivbyrån om tre dagar! och numera sitter en liten harry potter på min hand för att skydda mot alla elaka människor där ute.


the smiths - reel around the fountain:

och slagsmålsklubben - hit me hard för att göra allt lite finare: