Egentligen hatar jag folk som bedyrar sin kärlek över internet, men.

Idag har jag och Victor varit tillsammans i ett år. Ett år. Och det känns så otroligt. Jag har alltid älskat honom, han har dragit upp mig ur så mycket och att bara veta att han finns där hjälper en genom allt. Jag var kär så länge utan att våga säga något och fortfarande får jag fjärilar i magen varje gång jag ser honom. Han är vacker, på alla sätt. Jag älskar honom mer för var dag som går och det gör verkligen fysiskt ont att vara ifrån honom ibland.

Klart att det har gått väldigt mycket upp och ner, inget förhållande kan vara så hållfast att man slipper det. Jag var livrädd i början, jag är livrädd nu också, och jag har tusen gånger om tänkt att han borde inte göra det här, han förtjänar någon så mycket bättre. Men jag behöver honom för att må bra, och jag vet att han också behöver någon, så jag har stannat kvar. Och det är bra nu. Jag mår bra och jag vågar tro att han kommer finnas kvar. Vi har tagit oss genom mycket tillsammans och har vi klarat det så klarar vi allt.

Klart att jag inte är så naiv att jag tror att det kommer hålla för alltid. Men jag kan inte låta bli att hoppas, för det finns inget jag hellre vill än att tillbringa resten av mitt liv med honom. Jag älskar honom mer än någonting annat i världen. Och jag kommer aldrig att hitta någon som är så perfekt som han.


no one can take it away from me
no oe can tear it apart
because a heart that hurts
is a heart that works.