ibland undrar jag över hur saker hade sett ut om jag bara hade sagt som det var och allt hade hänt ett halvår tidigare
och jag skäms över att jag inte gjorde det
när en människa hatar allt och alla för att allt som har med kärlek att göra går åt helvete borde man väl berätta för honom att man tycker att han är det allra vackraste som finns, att man älskar honom och att man skulle göra vad som helst för att det skulle vara man själv som somnade bredvid honom istället?
och jag tänker att allt kanske inte hade behövt bli så jävla pissigt som det blev
och att man aldrig hade behövt fälla alla miljoner tårar, för han fanns ju alltid där, jag ville bara inte se det
sen tänker jag att även om jag hade undvikit den värsta vintern jag någonsin kommer uppleva
så hade det varit för snart, vi hade kraschat innan det ens börjat
jag hade aldrig lärt mig stå på egna ben
och plötsligt hade jag varit ännu längre ner än jag var då
det blev perfekt som det hände nu
men jag kan inte låta bli att undra
bara ifall
ifall jag hade berättat för denna sjuttonåring i snedlugg och för stora kläder
hur mycket han faktiskt betydde.