Senaste veckan har jag gått och lagt mig för sent på kvällarna. Sovit betydligt mindre än jag behöver göra. Sprungit runt och varit hyperaktiv på lektionerna; skrattat hysteriskt åt allting, skuttat i korridorerna och stalkat klasskamrater. Sovit på håltimmarna. Orkar inte plugga, orkar inte städa, orkar inte vara vettig. För jag hatar, hatar, hatar att sova ensam i den här sängen. Den luktar fortfarande som dig och jag inbillar mig hela tiden att du ligger tryckt mot min rygg.