Min pappa är bäst i världen. Han är jättesöt och älskar ordvitsar och tar varje tillfälle att demonstrera det. Han är ingenjör och asbra på matte och har hjälpt mig väldigt väldigt mycket med det. Han spelar saxofon och brukar gå och lyssna på mysig jazz här hemma och han är anledningen till att jag överhuvudtaget kan någonting om fotografering. Han är fin och jag tycker väldigt mycket om honom.

Min mamma är... lite speciell. Fullständigt övertygad om att hon är jättebra på att läsa människor och att vi två står varann jättenära. Hon bor i Umeå med sin kille för tillfället, åttio mil bort, vilket jag klarar alldeles utmärkt, men inte min storasyster, som hon alltid har stått närmare, och ändå gör hon inget annat än att prata om att hon är så kär och att Helene skulle ha gjort precis samma sak. Knepig människa.