Jag är ganska så värdelös på att prata och du gnäller ju alltid på hur lite som finns att läsa här, så. Jag är bara en sådan där äckligt jävla överdrivet känslig människa och även om inget blir lika illa som för några år sedan går allt väldigt mycket upp och ner och just precis nu och sedan ett tag tillbaka går det neråt och jag saknar dig väldigt mycket, väldigt väldigt väldigt mycket, att somna med dig bakom min rygg och berätta att jag älskar dig så mycket att det känns som att hjärtat ska sprängas och pussa dig hela tiden och hålla händer genom stan eller bara som då för länge sedan att sitta uppe på telefon halva nätterna och prata om absolut ingenting och fnissa så tyst man kan åt Fawlty Towers-referenser så att inte hela familjen väcks och jag behöver ha lite gullighet för att kunna minnas att du faktiskt är min, behöver höra "jag älskar dig" ibland för att inte glömma bort att någon gör det, behöver prata om absolut ingenting och fnissa åt Fawlty Towers-referenser någon gång för att komma ihåg att du är den finaste vän jag någonsin haft och om inte för att allt annat är så jävla bra med dig så måste jag åtminstone ha kvar dig för att du är just den finaste vän jag någonsin haft och det är därför jag inte kan hålla med dig om att "fem dagar är ju jättelänge" och det är därför jag blir väldigt tyst när jag ringer dig för att säga att jag saknar dig och hela tiden önskar att du fanns där bredvid mig och du svarar "jag ska raida om en kvart så jag måste snart gå igen, var det något särskilt?" och det här kommer mest få dig att framstå som en douchebag men det är du verkligen inte, du är bara kille och inte lika uppmärkamhetshorig som jag och jag är tjej och klarar inte av att säga saker rätt ut. Jag älskar dig.