2011-12-04 @ 21:37:55
Octodecim, undeviginti, viginti
HEJ JAG HAR VARIT HOS VICTOR LOL
När jag börjar lyssna på något nytt - ett band, ett album eller bara en låt - har jag det på repeat under så lång tid att det bara är löjligt, och eftersom jag köpte Skrillex Scary Monsters And Nice Sprites precis när jag hade köpt min dator är mitt iTunes- och iPod-bibliotek HELT uppfuckat. På något sätt har jag lyckats lyssna på Rock n' Roll nästan 300 gånger, Scary Monsters drygt 150 och låten på tredjeplats har typ... femton spelningar. Så jag hittar på en egen lista med låtar som jag vet att jag lyssnat sönder.
Skrillex - Scary Monsters And Nice Sprites
Såklart. Och alla andra låtar på albumet. Jag avskyr all annan form av dubstep, men Sonny är så jääävla duktig att det blir bra ändå.
Kent - Socker
Jag har aldrig riktigt gillat Vapen & Ammunition, den låter så... vuxen. Sedan för knappt två år sedan ställde sig herr Jocke fem meter från mig och sade att sex musik och våld var det vackraste som hänt mig sen själen min blev såld och tusen och åter tusen människor stod runt mig och skrek allt vad de hade och jag tänkte att det är någonting med den här som tar ett tag att förstå och sedan dess har jag älskat den.
Bring Me The Horizon - Chelsea Smile
Jag har ingen aning om vad det är, men någonting med den här låten gör mig lugn. Jag har lyssnat på BMTH av och till i fyra år men inte förrän jag hörde Suicide Season och insåg att de inte längre bara var oväsen första gången började jag gilla dem riktigt mycket.
Dunderpatrullen - Mint
Jag började lyssna på Slagsmålsklubben en gång i tiden och min kära vän Victor letade runt över halva internet efter band som liknade dem och hittade Dunderpatrullen. Tre killar från Krull Productions som gör bitpop som är så bra att det inte är sant.
From First To Last - Afterbirth
Finaste lilla Skrillex har jag också lyssnat på av och till i fyra år (så gissa om jag fick en chock första gången jag hörde just Skrillex) och FFTL är så emo att man blir rädd. Just den här låten är det dock ingen screamo i och det är så jävla mycket KÄNSLA i allting. Otroligt vad en artonåring kan åstadkomma.
Katten Skogmans Orkester - All min kärlek
Åkte till Umeå och Holmöns Visfestival för att se Säkert! i somras och innan de gick på scenen spelade Katten Skogman och jag skrattade så jag grät. Köpte båda deras album direkt och av tjugoen låtar är den här tveklöst den bästa.
Kent - 18:29-4
Hurr durr Knet igen. Röd har alltid varit lite extra vacker för mig, låtarna är helt fantastiska och jag har någon googol minnen kopplade till allting. 18:29-4 tycker jag dessutom är förbannat underskattad.
Kill Hannah - Agent Orange Skies
Jag är inte tillräckligt hipster för att äga något annat än deras två senaste album som ändå går att köpa var som helst, så jag har bara en inte så jättelegal kopia av The Curse of Kill Hannah. Och herregud vilken låt.
Slagsmålsklubben - Kasta sten
SMK har jag inget djupt och seriöst förhållande till, de gör helt enkelt bara jävligt bra musik. Feelgood-musik är det värsta som finns men Kasta sten gör en alltid lika glad.
OMFS! - Johnny You're OK
OMFS, som då hette One Man Freac Show och inte längre är något enmansband och har bytt namn, var förband till Detektivbyrån för ganska exakt två år sedan. Det här var den enda låten jag lyssnade på innan spelningen och det är liksom både det att den är så mysig och gullig och handlar om en zebra och det där om att alla-är-bra.
Men jävlar vad djupa vi ska vara här.
Meningen med livet? Det finns ingen. Vi föds, vi äter, vi sover, vi dör och vi förmultnar. Människor har bara ett behov av att se någon mening med allting och därför finns det religioner och sådant. Jag tror bara det handlar om att lära sig vara nöjd med den tiden man har. Att inse att alla har fel och brister och är för upptagna med sina egna problem för att bry sig om allt du hatar med dig själv. Hitta något du tycker om. Hitta någon du tycker om. Ändra på det du kan ändra på tills du upptäcker hur jävla bra du är istället för att vara bitter över det du inte kan ändra på. Och när du dör och förmultnar ska du göra det utan att ångra någonting av tiden du har haft för att leva.
Jag föddes i Nyköping och bodde en sådär tio meter från den här skylten tills någon månad innan jag fyllde fyra. Vi flyttade till en liten håla utanför Linköping och där bor jag kvar. Mor och far skiljde sig när jag var åtta, mor flyttade ut och sedan växelbodde jag i olika ändar av hålan några år. Ungefär ett år när jag var tretton-fjorton bodde jag bara hos mor och sedan mitten av åttan har jag bott hos far och hans nya fru. Det var väl det.
När jag börjar lyssna på något nytt - ett band, ett album eller bara en låt - har jag det på repeat under så lång tid att det bara är löjligt, och eftersom jag köpte Skrillex Scary Monsters And Nice Sprites precis när jag hade köpt min dator är mitt iTunes- och iPod-bibliotek HELT uppfuckat. På något sätt har jag lyckats lyssna på Rock n' Roll nästan 300 gånger, Scary Monsters drygt 150 och låten på tredjeplats har typ... femton spelningar. Så jag hittar på en egen lista med låtar som jag vet att jag lyssnat sönder.
Skrillex - Scary Monsters And Nice Sprites
Såklart. Och alla andra låtar på albumet. Jag avskyr all annan form av dubstep, men Sonny är så jääävla duktig att det blir bra ändå.
Kent - Socker
Jag har aldrig riktigt gillat Vapen & Ammunition, den låter så... vuxen. Sedan för knappt två år sedan ställde sig herr Jocke fem meter från mig och sade att sex musik och våld var det vackraste som hänt mig sen själen min blev såld och tusen och åter tusen människor stod runt mig och skrek allt vad de hade och jag tänkte att det är någonting med den här som tar ett tag att förstå och sedan dess har jag älskat den.
Bring Me The Horizon - Chelsea Smile
Jag har ingen aning om vad det är, men någonting med den här låten gör mig lugn. Jag har lyssnat på BMTH av och till i fyra år men inte förrän jag hörde Suicide Season och insåg att de inte längre bara var oväsen första gången började jag gilla dem riktigt mycket.
Dunderpatrullen - Mint
Jag började lyssna på Slagsmålsklubben en gång i tiden och min kära vän Victor letade runt över halva internet efter band som liknade dem och hittade Dunderpatrullen. Tre killar från Krull Productions som gör bitpop som är så bra att det inte är sant.
From First To Last - Afterbirth
Finaste lilla Skrillex har jag också lyssnat på av och till i fyra år (så gissa om jag fick en chock första gången jag hörde just Skrillex) och FFTL är så emo att man blir rädd. Just den här låten är det dock ingen screamo i och det är så jävla mycket KÄNSLA i allting. Otroligt vad en artonåring kan åstadkomma.
Katten Skogmans Orkester - All min kärlek
Åkte till Umeå och Holmöns Visfestival för att se Säkert! i somras och innan de gick på scenen spelade Katten Skogman och jag skrattade så jag grät. Köpte båda deras album direkt och av tjugoen låtar är den här tveklöst den bästa.
Kent - 18:29-4
Hurr durr Knet igen. Röd har alltid varit lite extra vacker för mig, låtarna är helt fantastiska och jag har någon googol minnen kopplade till allting. 18:29-4 tycker jag dessutom är förbannat underskattad.
Kill Hannah - Agent Orange Skies
Jag är inte tillräckligt hipster för att äga något annat än deras två senaste album som ändå går att köpa var som helst, så jag har bara en inte så jättelegal kopia av The Curse of Kill Hannah. Och herregud vilken låt.
Slagsmålsklubben - Kasta sten
SMK har jag inget djupt och seriöst förhållande till, de gör helt enkelt bara jävligt bra musik. Feelgood-musik är det värsta som finns men Kasta sten gör en alltid lika glad.
OMFS! - Johnny You're OK
OMFS, som då hette One Man Freac Show och inte längre är något enmansband och har bytt namn, var förband till Detektivbyrån för ganska exakt två år sedan. Det här var den enda låten jag lyssnade på innan spelningen och det är liksom både det att den är så mysig och gullig och handlar om en zebra och det där om att alla-är-bra.
Men jävlar vad djupa vi ska vara här.
Meningen med livet? Det finns ingen. Vi föds, vi äter, vi sover, vi dör och vi förmultnar. Människor har bara ett behov av att se någon mening med allting och därför finns det religioner och sådant. Jag tror bara det handlar om att lära sig vara nöjd med den tiden man har. Att inse att alla har fel och brister och är för upptagna med sina egna problem för att bry sig om allt du hatar med dig själv. Hitta något du tycker om. Hitta någon du tycker om. Ändra på det du kan ändra på tills du upptäcker hur jävla bra du är istället för att vara bitter över det du inte kan ändra på. Och när du dör och förmultnar ska du göra det utan att ångra någonting av tiden du har haft för att leva.
Jag föddes i Nyköping och bodde en sådär tio meter från den här skylten tills någon månad innan jag fyllde fyra. Vi flyttade till en liten håla utanför Linköping och där bor jag kvar. Mor och far skiljde sig när jag var åtta, mor flyttade ut och sedan växelbodde jag i olika ändar av hålan några år. Ungefär ett år när jag var tretton-fjorton bodde jag bara hos mor och sedan mitten av åttan har jag bott hos far och hans nya fru. Det var väl det.
