2011-12-27 @ 21:52:39
En recension
Jag ska vara helt ärlig. Inga försköningar, inga bortförklaringar. Brutal ärlighet även om många av ni som läser detta kanske aldrig förlåter mig. Jag har köpt en Justin Bieber-skiva. För att han är så jävla gullig.
Så nu i julas när till och med jag lyckades vända på dygnet och stanna uppe mycket längre än alla andra var jag vaken och lyssnade genom hela. Det var en dubbel-cd på totalt två timmar och 31 låtar och det var en väldigt intressant upplevelse. En hel del låtar, typ Somebody to love, Stuck in the moment och Up, är riktigt catchy och vissa delar av vissa texter är ärligt talat ganska bra, är det verkligen bara jag som har reagerat på att andra versen av Baby faktiskt har lite djup? Fast resten är ren dynga. Det går inte att undvika.
Killen har talang, det går inte att missa. Hans röst är helt fantastik (i låtarna han spelat in EFTER målbrottet i alla fall) och han har varit med och skrivit alla låtarna. Tyvärr använder han den på helt helt HELT fel sätt. Hade han varit en ny Sonny Moore och skrivit djupa poetiska texter om familjeförhållanden och att hitta någon alldeles särskild till helt underbara melodier hade antagligen hela världen avgudat honom, men Justin gör ju sådan jävla skit. Man ska aldrig underskatta barns förmåga att älska, tioåringar kan vara precis lika upp över öronen förälskade som tjugofemåringar, men låtar om en femtonåring som har hittat sitt livs kärlek och skulle göra precis allt för henne och sedan förlorar henne till någon annan och drömmer tillbaka om deras fantastiska tid tillsammans och textrader som "I was a player when I was little" låter liksom inte så... äkta. DAT RHYMING skär i mitt hjärta mer än hans sönderautotunade "akustiska" framföranden och trettio jävla låtar som låter exakt likadana, både till melodi och text, känns väldigt krystat. Hans äckliga jävla flickröst och hans ännu äckligare hysteriska tolvåriga fans är så tragiska att jag inte ens tar upp det här.
Justin Bieber hade kunnat bli något fantastiskt. Bra röst har många, men han lyckades nå ut till hela världen på egen hand. Men för att bli lyckad sångare krävs mer än en fin röst och om han inte hade varit jävligt snygg hade han aldrig kommit någonstans. Jag följer honom på Facebook och han verkar inte ha någonting alls bakom pannan och 90% av hans musik är så hjärndöd att man vill gråta. Fy fan.
Så nu i julas när till och med jag lyckades vända på dygnet och stanna uppe mycket längre än alla andra var jag vaken och lyssnade genom hela. Det var en dubbel-cd på totalt två timmar och 31 låtar och det var en väldigt intressant upplevelse. En hel del låtar, typ Somebody to love, Stuck in the moment och Up, är riktigt catchy och vissa delar av vissa texter är ärligt talat ganska bra, är det verkligen bara jag som har reagerat på att andra versen av Baby faktiskt har lite djup? Fast resten är ren dynga. Det går inte att undvika.
Killen har talang, det går inte att missa. Hans röst är helt fantastik (i låtarna han spelat in EFTER målbrottet i alla fall) och han har varit med och skrivit alla låtarna. Tyvärr använder han den på helt helt HELT fel sätt. Hade han varit en ny Sonny Moore och skrivit djupa poetiska texter om familjeförhållanden och att hitta någon alldeles särskild till helt underbara melodier hade antagligen hela världen avgudat honom, men Justin gör ju sådan jävla skit. Man ska aldrig underskatta barns förmåga att älska, tioåringar kan vara precis lika upp över öronen förälskade som tjugofemåringar, men låtar om en femtonåring som har hittat sitt livs kärlek och skulle göra precis allt för henne och sedan förlorar henne till någon annan och drömmer tillbaka om deras fantastiska tid tillsammans och textrader som "I was a player when I was little" låter liksom inte så... äkta. DAT RHYMING skär i mitt hjärta mer än hans sönderautotunade "akustiska" framföranden och trettio jävla låtar som låter exakt likadana, både till melodi och text, känns väldigt krystat. Hans äckliga jävla flickröst och hans ännu äckligare hysteriska tolvåriga fans är så tragiska att jag inte ens tar upp det här.
Justin Bieber hade kunnat bli något fantastiskt. Bra röst har många, men han lyckades nå ut till hela världen på egen hand. Men för att bli lyckad sångare krävs mer än en fin röst och om han inte hade varit jävligt snygg hade han aldrig kommit någonstans. Jag följer honom på Facebook och han verkar inte ha någonting alls bakom pannan och 90% av hans musik är så hjärndöd att man vill gråta. Fy fan.
