måndag, tjugofemte oktober. går på synundersökning, beställer nya glasögon. träffar amanda, springer på andreas. dreglar över röda dr martens, river ner en familjen-affisch. går hem, känner att allting för en gångs skull faktiskt är rätt bra.

tisdag, tjugosjätte oktober. skippar idrotten i någon blandning mellan att jag är sjuk, lat och har försovit mig. får veta att vi ska simma nästa lektion och att man blir underkänd om man inte gör det och någonting går sönder inuti. vill inte, vill inte att någon ska se mig, vill inte få det bevisat hur kass jag är på allting, vill inte visa hur vidrigt äcklig FUL jag är. sitter ensam och gråter och känner mig patetisk som fan i en timme. blir tröstad av cornelius och astrid, "vi tar oss genom det här, jag finns här för dig". köper bussbiljett hem till victor lördag till tisdag. tänker att det kanske funkar till slut, det är ingen som kan tvinga en.

onsdag, tjugosjunde oktober. pappa ringer i skolan och säger att jag har en tid för läkarundersökning måndag eftermiddag, att jag måste hem en dag tidigare, att jag istället för att vara med min pojkvän och bmd ska sitta på en brits bland en massa idioter som pratar i medicinska termer om mig som om jag vore en vandrande sjukdom. gråter i timmar och känner mig ännu mer äckelpatetisk, blir tröstad igen, "säg inte sådär, du är inte alls något missfoster". fan ta allt.


säkert! - dansa, fastän: