egentligen är jag väl precis likadan. femton år, ensam och livrädd. jag har bara blivit bättre på att dölja det. plågar mig själv av gammal vana, tänker att jag har nästlat mig in i någon annans liv och att de snart rycker bort mig, tänker att det måste vara något fel på honom, tänker att varför håller du på sådär, han har en flickvän för guds skull. det är bara tillsammans med honom jag känner mig trygg, tillsammans med honom glömmer jag allt. jag är ju aldrig tillsammans med honom, bara.

men det går bra. inser allt oftare att jag inte alls har nästlat mig in någonstans, JAG har det här. blir till någon annan, någon äldre som har kommit till ro med sig själv. jaja. jag borde sluta emoblogga, ingen som tycker om det ändå. jag åker till skåne idag och min systers pojkvän följer med så jag slipper vara ensam med henne tre dagar i sträck. och nästa fredag får jag träffa både skywalker och victorpuss, hurra.



markus krunegård - ibland gör man rätt, ibland gör man fel: