passingoftime - kravla upp och sen, spring igen

får helt plötsligt dåligt samvete över hur lite jag skriver här. rätt dumt med tanke på att jag hatar folk som skriver 37897606 inlägg per dag och själv känner mig konstig om jag skriver något ens tre dagar i rad. orden har liksom tagit slut. eller snarare, det händer inget av värde för passingoftime längre. "cha cha bloggen idag var jag i skolan det var kul" passar liksom inte in här och som sagt, emobloggen är (snart) död. det är rätt roligt faktiskt. nu är det JOSSE som går undan när jag kommer i närheten, hon som sitter ensam i ett hörn medan jag springer omkring och tjuter av skratt, hon som är singel medan jag har den mest fantastiska pojke som finns. skadeglädje är den enda sanna glädjen. fy fan vad bra allt funkar just nu. förutom passingoftime, då. men det är därför det finns kameror.

jag har för övrigt möblerat om lite bland min affischhörna och man blir nästan gråtfärdig för att det är så fint.

säkert! - influensa