jag har tänkt mer på det där med kentism. fan vad grymt det skulle vara, ändå.

15 mars är den viktigaste dagen inom kentismen. kent, verkligen och du & jag döden släpptes då, och det firas med att släkt och vänner samlas för att ge varandra presenter, (skivor, inramade bilder på sami osv) sjunga kentsånger och läsa intervjuer tillsammans.
16 mars, 2 oktober, 20 januari och 28 maj firas som dagarna då hjältar föddes. kentister skrier kärleksförklaringar på facebook och bakar tårtor.
alla kentister har också sina egna högtider. första gången man gick på en konsert med dem, när man fick sin första kyss till utan dina andetag, dagen man insåg att kent är ju faktiskt bra, när man köpte sin första kentskiva osv.
en kentist ska vara vänlig och taktfull och inte trycka kents musik på någon annan (att uppmuntra folk till att lyssna på dem är däremot bra). en kentist får vara ledsen ett tag, sen lyssnar man på jag ill inte vara rädd, ser de fina sakerna i världen igen och försöker må bra. en kentist ska aldrig tycka illa om någon för att denne lyssnar på kent, utan istället vara glad för att hon eller han har fasligt bra musiksmak. en kentist borde någon gång i sitt liv gå på festival (pilgrimsfärd, ni vet). och kentister ska vara accepterande. annars överlever man inte.


börjar tycka om det där halsbandet. även om jag mest ser ut som en snobb.

laakso - aussie girl: