nu blir det sådär jobbigt som det blir när man har tänkt skriva något men glömmer bort vad.

i alla fall. far har äntligen köpt nya gitarrsträngar till mig (eftersom D gick av när jag skulle stämma den... tror den hade behövt nya strängar ändå) och jag har lärt mig hur förbannat jobbigt det är att byta. så. nu ska jag ägna sommaren åt att spela samma nätter väntar alla eftersom det var den lättaste låten jag kunde hitta. tyvärr stämmer gitarren ur sig efter ungefär en halv minut, såvida man inte råkar röra strängarna, då låter den "pliiiuuuooooåååå".

och så såg jag zackarias igår. glömde kameraväskan med alla fina autografer hemma men jag hade ändå ingen märkpenna. jag får börja med en ny tradition att tala om för alla småband jag ser att de är asbra.


kent - längtan skala 3:1 (jag älskar maffianessen):