en sådan där dag när inget blir bra. alla är så fina att man själv känner sig fin och sen träffar det som en sten i bröstet att man inte alls är det, man tittar på gamla bilder och skäms istället för att vara stolt. jag fick femhundra kronor idag, i alla fall. att använda till julklappar eller vad man nu vill. fina nya kläder i mitt fall. bättre självförtroende hade kanske varit bra, om de hade sålts på h&m precis som fin hy. jag är inte snygg, det kommer jag aldrig bli. jävla glasögon som jag var så stolt över för ett år sedan förstör allt annat i mitt utseende, men har jag dem inte klarar jag ju inte av en enda dag utan att gå in i något. jag förtjänar inte att lyssna på fin musik. och det är inte bara en släng av tillfällig psykisk labilitet för jag är ju inte ensam om att tycka det. allt hade varit bättre utan dem. jag hade aldrig varit här och sett så fin ut som jag gör nu utan dem men jag hade aldrig gråtit mig till sömns, skadat mig själv under lektionstid utan att någon märker det och hatat mig själv så mycket utan dem. åh, nu babblar jag på igen. jag har fixat konsertsällskap till att se kent i alla fall. två stycken till och med, bara att välja och vraka. allt ÄR bättre utan dem. jag klarar mig fint. förutom att jag är ensam. och ful. tror att det hänger ihop lite. ingen tycker om fula människor.


hon där, hon är söt. men alla är söta ur den vinkeln, med tennisbollar till ögon och världens jävla fluff.