en massa skit och lite extas
Bakat en tårta, haft favorittightsen och favorittröjan och glädjedansat ganska mycket.
OMFS! - Johnny you're OK:
vad jag har gjort idag
JAG VAR SNYGG I ALLA FALL
Jag såg busskillen igår. Tror jag. Det kan inte finnas alltför många Linköpingshipsters i mohawk. Men han flög förbi på cykel och gick in på Musikbörsen när jag var hundra meter ifrån och jag hade feber och är väl antagligen fortfarande alldeles för glad över att någon pratade med mig överhuvudtaget. Det var nog bara en helt vanlig hipster med helt vanlig undercut.
Jag såg Black Swan igår också! Väldigt speciell, men på det där bra sättet. Fin var den. Idag har jag, med konstanta pauser för att snyta mig, förkylningar <////////3, ägnat två hela timmar åt att renovera ett simshus och ganska många fler åt att spela och jag tror nog att jag ska fortsätta med det. Ska bara snyta mig först.
jag tror jag älskar bob hund
fan vad han skrek när vi åt pizza här sist
köpte lite svart och lite kritstrecksrandigt men smälte aldrig in så här får ni igen
Varit ensam hemma i några dagar och känt mig som en crazy cat lady. Humöret har gått som en jävla jojo. Nästan fotat upp en hel rulle. Missat när en av de finaste personerna jag vet dog (i sims, men ändå). Fått punka och gått ett ganska stort antal kilometer varje dag till tåget och till skolan och tillbaka igen. Träffat Emo för första gången på ganska länge och kramat sönder alla mina kompisar för att Piktåri är för långt borta. Sett nästan hela Blues Brothers innan jag somnade. Sover alldeles för mycket egentligen. Åker till Borås på fredag i alla fall. Brukar må ganska bra där.
jag är varken hjälten eller boven, jag är bara lite lost
Någon gång i slutet av augusti förra året lovade jag Sofia att så fort jag kom hem skulle jag sätta mig och lyssna genom alla min låtsasmammas Winnerbäck-skivor. Idag, ett halvt år senare, gjorde jag något så otroligt som att hålla det löftet. Jag har bara avverkat Daugava hittills, men här kommer min utlovade rescension.
Lars Winnerbäck skriver otroligt bra, om än lite överdrivet kryptiska, texter. Dessvärre tycker jag inte riktigt lika mycket om hans folkmusik-melodier. För högt tempo ibland, för lågt tempo ibland, alldeles för mycket svensk midsommar över allting. Det hände säkert tre gånger under tiden jag lyssnade att jag skummade genom en text innan låten började och blev överväldigad av hur fruktansvärt vackert det var för att några sekunder senare mötas av ett jävla banjosolo. Lasse är helt okej, men inte mer. Tyvärr, Sofia.
Annars: halkade på blöta löv imorse och skrapade sönder och blodade ner mina finaste strumpbyxor. Sofia mitt lilla emo har gått och blivit svarthårig och ser mest ut att höra hemma i Ramones. Idag är det internationella 3,141592653589793238462643383279502884197169399375105820974944-dagen och jag ska alldeles strax fira med att äta paj.
Lars Winnerbäck - Jag har väntat på ett regn (åtminstone bästa på skivan):
hej vår
Hade någon svag tanke innan jag klädde på mig att det där kunde bli snyggt och passa bra idag.
Sedan tittade jag ut.
metalcore ftw
Bring Me The Horizon - Fifteen fathoms, counting:
alltså
den senaste veckan har jag
slagit in paket. Star Wars i Laakso-papper. Det tog tid.
blivit sminkad. Bad att få sotade ögon och fick det här. Oerhört vågat jämfört med mina egna sotade ögon à la emo för två år sedan, host.
väntat på insläpp med en söt pojkvän.
sett mer och mindre charmiga vinklar av Victor.
blivit lite ledsen över att inte hitta något i brevlådan men lite gladare av att hitta det här i inkorgen.
haft ny mascara och sådär äckligt bra foundation och känt mig ganska glad.
förvandlat Isabella till en katt.
hittat uppföljarna till the love of my life på Skivlagrets utrensning. Det där leendet är inget mot mitt studsande och glädjetjutande inne i affären.
Nu tänker jag laga frukost och installera spelen och sedan ska jag inte röra mig ur stolen på några timmar.
Back to Atlantis, ur världshistoriens bästa spelsoundtrack:
allting smärtar och skaver och jag älskar oss
ett halvt år idag
Nu tänker jag inte babbla på om det här en enda gång till på sex månader, lovar. Snart sticker jag iväg och sminkar mig för första gången på långt över en månad. Efter det bär det av mot Norrköping för att pussas medan Annika sjunger för oss, precis de där orden man önskar att man själv kunde säga, om att älska någon så mycket att det känns.
dear long lost penpal
