passingoftime

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
jag var på "festival", några plaststolar framför en scen i ett skjul i en skog på en så gott som öde ö. jag skaffade en egen dator, ganska välbehövligt efter sjutton år. började en kurs man får läxor i för första gången på gymnasiet. sommarjobbade.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
nix. 2 cool 4 nyårslöften

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
nej gudskelov.

4. Dog någon som stod dig nära?:
nej.

5. Vilka platser besökte du?
linköping typ varje dag, borås lite då och då. umeå + lite småbyar omkring. stockholm. köpenhamn och louisiana. kristianstad.

6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
inte direkt. lite större örsnibbar ehehhehehehe

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
ouff. 4e mars, 12e mars, 29 juli, INTE 4e augusti, 16e augusti, 4e september, 17e sptember osv.

8. Vad var din största framgång 2011?
fick väldigt bra betyg åtminstone i ettan. och att lyckas hålla kvar en kille i nästan 16 månader får väl ses som en framgång?

9. Största misstaget?
oroat mig alldeles för mycket över obetydliga skitsaker. och skaffat facebook.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
skrapat upp knäna lite för många gånger, hej jag är rätt klumpig. hade halsfluss också.

11. Bästa köpet?
MACEN <3. och k-7an, fortfarande helt nerkärad. david & goliath-tröja och en jättemysig grön tjockiströja som jag bara hunnit använda en gång. och en massa svindyrt smink och lite för många flaskor hårspray.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
datorn, såklart, och kameran. och skivor, dessa oändliga skivor. herregud vad pengar jag har lagft på skivor.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
när annika norlin inledde norrköpingskonserten med den vackraste av hennes sånger jag vet. alla gånger jag blivit väckt av  en massa pussar från victor. mvg på första historiauppgiften när jag var helt säker på ett g. när jag satt mitt inne i umeå och förklarade hela handlingen i de två sista harry potter-böckerna för mor och man tydligt såg att folk omkring började lyssna. hurley från lost.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
honung, all min kärlek, always (med omfs!, inte erasure, så gäi är jag inte), scary monsters & nice sprites, bright lights.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
varken eller. tvåtusentio var en sådan känslomässig bergochdalbana att det är svårt att klå både topparna och dalarna.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
skrivit på judeuppsatsen hahaha........ och inte behöva bli jättepackad för att berätta för vänner hur mycket man älskar edm.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
ältat och gråtit och varit allmänt miserabel över saker som egentligen inte spelar någon roll alls.

18. Hur tillbringar du julen?
hemma hos farmor och farfar med hela pappas släkt (och zac, herregud vad jag är kär i den där lilla saken), som alltid.

19. Blev du kär i år?
om zac räknas, så, ja ^____^ annars inte direkt mest redan varit kär ganska länge innan det här året började och jag är fortfarande.

20. Favoritprogram på TV?
LOST. alltid lost.

21. Bästa boken du läste i år?
jag har läst pinsamt lite i år. men just nu håller jag på med del två av haruki murakamis 1Q84 och även om jag alltid haft svårt för hans nonsensprat om vad folk har på sig och vad de äter till lunch är den väldigt bra.

Tjugotvåan är mystiskt försvunnen.

23. Största musikaliska upptäckten?
katten skogmans orkester!!!! och skrillex även om jag nästan skäms över det för att dubstep i alla andra former är VIDRIGT. jag började lyssna på placebo och återupptäckte bring me the horizon också.

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
kaninlampan och en dröse adobe-program. och 1Q84.

25. Något du önskade dig men inte fick?
alltid detta zuiko 50mm f/1.4. och jag hade skrivit massor jättefina önskelistor i julas men för första gången kom alla ihåg att jag alltid svarar "jag vet inte", så ingen vote for pedro-tröja fick jag heller.

26. Vad gjorde du på din födelsedag?
mamma, mats, mormor och morfar kom hit och åt kakor. om nom nom.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
lite mer mental stabilitet. och lite kortare avstånd till borås.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
hipster, lol. alldeles för stora tröjor och alldeles för tighta byxor och lie väl sliten snedlugg, jag tror det här blir sista gången för den här blonda omgången jag bleker håret.

29. Vad fick dig att må bra?
victor. och diskussioner kring lady gagas ögonbryn med sofia och bara att vistas under samma tak som mp2.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?
HAHAHAHA åh. sonny moore.

31. Vem saknade du?
victor. och märta som jag knappt träffar längre.

32. De bästa nya människorna du träffade?
jag har faktiskt knappt träffat några nya människor. zac är liksom ingen människa. killarna från sad man's tongue var väldigt trevliga i alla fall.

SÅDÄR. ska packa inför nyårsfirande i borås nu. ha det bra 2012!

Jag är ganska så värdelös på att prata och du gnäller ju alltid på hur lite som finns att läsa här, så. Jag är bara en sådan där äckligt jävla överdrivet känslig människa och även om inget blir lika illa som för några år sedan går allt väldigt mycket upp och ner och just precis nu och sedan ett tag tillbaka går det neråt och jag saknar dig väldigt mycket, väldigt väldigt väldigt mycket, att somna med dig bakom min rygg och berätta att jag älskar dig så mycket att det känns som att hjärtat ska sprängas och pussa dig hela tiden och hålla händer genom stan eller bara som då för länge sedan att sitta uppe på telefon halva nätterna och prata om absolut ingenting och fnissa så tyst man kan åt Fawlty Towers-referenser så att inte hela familjen väcks och jag behöver ha lite gullighet för att kunna minnas att du faktiskt är min, behöver höra "jag älskar dig" ibland för att inte glömma bort att någon gör det, behöver prata om absolut ingenting och fnissa åt Fawlty Towers-referenser någon gång för att komma ihåg att du är den finaste vän jag någonsin haft och om inte för att allt annat är så jävla bra med dig så måste jag åtminstone ha kvar dig för att du är just den finaste vän jag någonsin haft och det är därför jag inte kan hålla med dig om att "fem dagar är ju jättelänge" och det är därför jag blir väldigt tyst när jag ringer dig för att säga att jag saknar dig och hela tiden önskar att du fanns där bredvid mig och du svarar "jag ska raida om en kvart så jag måste snart gå igen, var det något särskilt?" och det här kommer mest få dig att framstå som en douchebag men det är du verkligen inte, du är bara kille och inte lika uppmärkamhetshorig som jag och jag är tjej och klarar inte av att säga saker rätt ut. Jag älskar dig.

Jag ska vara helt ärlig. Inga försköningar, inga bortförklaringar. Brutal ärlighet även om många av ni som läser detta kanske aldrig förlåter mig. Jag har köpt en Justin Bieber-skiva. För att han är så jävla gullig.

Så nu i julas när till och med jag lyckades vända på dygnet och stanna uppe mycket längre än alla andra var jag vaken och lyssnade genom hela. Det var en dubbel-cd på totalt två timmar och 31 låtar och det var en väldigt intressant upplevelse. En hel del låtar, typ Somebody to love, Stuck in the moment och Up, är riktigt catchy och vissa delar av vissa texter är ärligt talat ganska bra, är det verkligen bara jag som har reagerat på att andra versen av Baby faktiskt har lite djup? Fast resten är ren dynga. Det går inte att undvika.

Killen har talang, det går inte att missa. Hans röst är helt fantastik (i låtarna han spelat in EFTER målbrottet i alla fall) och han har varit med och skrivit alla låtarna. Tyvärr använder han den på helt helt HELT fel sätt. Hade han varit en ny Sonny Moore och skrivit djupa poetiska texter om familjeförhållanden och att hitta någon alldeles särskild till helt underbara melodier hade antagligen hela världen avgudat honom, men Justin gör ju sådan jävla skit. Man ska aldrig underskatta barns förmåga att älska, tioåringar kan vara precis lika upp över öronen förälskade som tjugofemåringar, men låtar om en femtonåring som har hittat sitt livs kärlek och skulle göra precis allt för henne och sedan förlorar henne till någon annan och drömmer tillbaka om deras fantastiska tid tillsammans och textrader som "I was a player when I was little" låter liksom inte så... äkta. DAT RHYMING skär i mitt hjärta mer än hans sönderautotunade "akustiska" framföranden och trettio jävla låtar som låter exakt likadana, både till melodi och text, känns väldigt krystat. Hans äckliga jävla flickröst och hans ännu äckligare hysteriska tolvåriga fans är så tragiska att jag inte ens tar upp det här.

Justin Bieber hade kunnat bli något fantastiskt. Bra röst har många, men han lyckades nå ut till hela världen på egen hand. Men för att bli lyckad sångare krävs mer än en fin röst och om han inte hade varit jävligt snygg hade han aldrig kommit någonstans. Jag följer honom på Facebook och han verkar inte ha någonting alls bakom pannan och 90% av hans musik är så hjärndöd att man vill gråta. Fy fan.

Var iväg och fotade en kompis band idag. Volbeat-covers är väl inte direkt min grej men det var trevliga killar i alla fall.


Och eftersom de betalar för att få bilderna känns det inte som att jag ska lägga upp dem här. Jag träffade i alla fall en väldigt gullig vän som gör väldigt fina smycken igår och var skitsöt idag.

Framsidan. Framsidan. FRAMSIDAN. FRAMSIDAN.

Tittar man genom alla inlägg som länkas där just nu hittar man:
▲ Julgodis
▲ Stulna bilder av "häftiga granar" i en inredningsblogg
▲ En matblogg
▲ En fotoblogg som beskrivs som "ett säkert kort för att få se många fina bilder".
▲ Julpyssel
▲ Ett collage av glittriga kläder
▲ En till fotoblogg, den här gången "värd att besöka om och om igen".
▲ En "inspirerande blogg" av en SKITTRÅKIG och jävligt puttinuttig 29-årig brud som ska bli mamma
▲ Mer julgodis
▲ En fotoblogg
▲ En Spotify-lista. Från en fotoblogg. Med visningsbild julgranskulor.
▲ En transparent skjorta med nitar på skjortan
▲ En inlägg om granar i en inredningsblogg med beskrivningen "högklassig innan jul-inspiration!"
▲ Frukostbilder från en riktig jävla hipsterblogg
▲ Leilas cupcakebok
▲ Bokeh-filter
▲ Julmat
▲ Scrapbooking
▲ "Jul"recept på varm choklad
▲ En gran från en inredningsblogg.

Vilket leder oss till nästa rubrik: Vad finns alltid där?
▲ Matbloggar
▲ Inredningsbloggar med i typ 90% av fallen stulna bilder
▲ Fotobloggar (det brukar faktiskt vara väldigt fina bilder i de länkade bloggarna, MEN: alla, alla, ALLA bilder har superbokeh och ljusa, starka färger med en gulaktig ton. Så gott som aldrig några undantag. Really?)
▲ Pysselbloggar
▲ "Modebloggar" som enbart skriver om och har på sig sådant som råkar vara populärt just där och då
▲ Mammabloggar. AAAAAAAARGH VI VILL INTE HÖRA OM DINA FULA UNGJÄVLAR OCH HUR LYCKLIG DU ÄR OCH ATT DU HAR HITTAT DEN PERFEKTA BARNVAGNEN OCH ATT DU VAR OCH CATCHADE UP PÅ EN SÅDAN UNDERBAR FIKA MED DIN ALLRA BÄSTA VÄN. DÖ DÖ DÖ
▲ Mer fotobloggar. Oändliga fotobloggar
▲ Hipsterbloggar av flickor som har på sig prickiga kjolar och älskar 50-talet och gör eget surdegsbröd med hemlagad sylt. Det enda som uppmärksammas här som är det minsta lilla alternativt.
▲ Ännu fler jävla matbloggar

Det enda jag har att säga nu är FUCK YOU, JAG HATAR ER.

Victor såg mig djupt i ögonen och sade:
"Vi har kommit till det här stadiet i vårt förhållande. Det är dags att ta nästa steg."
och tryckte upp mitt finger i sin näsa.

Det här är min vinterväska, när min dunjacka ger mig så tjocka axlar att den här glider av hela tiden. Min pappas fru tänkte slänga den för något år sedan för att den var så gammal och sliten, så jag stal den för att den är förbannat snygg.
Ett inte alltför trasigt skrivblock till samhällskunskap och historia, det är de enda ämnena jag skriver något i och jag har något av dem fyra dagar per vecka. Penna, sudd och extra stift, såklart. Världens bästa Röd-usb-minne. Tågkort (vars fodral jag lagt på min plattång en gång i tiden, därav det lilla röda hörnet). En inte alltför trasig iPod. Handskar eftersom det inte GÅR att cykla med bara händer och mina fingervantar ät mystiskt försvunna. Bibliotekskort till kommunens och skolans bibliotek. Uggle-lipbalm. Försvarets hudsalva. En mobiltelefon som skulle överleva en atombomb. En fancy plånbok som en gång i tiden har varit jättesnygg och haft Markus Krunegårds autograf och nu är.... eh. Inte jättehel.
Inga jättefancy grejer men precis vad man behöver för att överleva.

Jag och kärlek går inte så bra ihop. Jag har bara erkänt för en enda människa att jag varit kär i den, och det var inte förrän efter att han hade erkänt att han var kär i mig. Så hur är jag när jag är kär? Jag förvandlas till en skitläskig stalker, över internet och på riktigt. Jag får en enorm klump i magen bara av att se personen i fråga och skakar okontrollerat om jag tvingas prata med den. Överdriver allting i närheten av den i hopp om lite uppmärksamhet. Hittar på en massa scenarion där allt går väldigt bra. Gråter mig till sömns över att det aldrig någonsin kommer bli så.

har de här framför mig och försöker mest låtsas att de inte existerar för att jag inte fattar någonting. börjar kännas som att en jobbig period är på väg så som det alltid blir när alldeles för mycket händer på en och samma gång. jag åker antagligen och ser kent i göteborg i sommar och precis som för två år sedan känns det inte ett dugg bra. ibland behöver jag bara victor för att inte bli galen och det är tre dygn kvar tills han är här.

Jag hade varit kär ganska länge. Väldigt länge, faktiskt, men äntligen lyckats intala mig att det bara var dumt på alla sätt för även om han var min bästa vän så fanns det inte riktigt något vi och det skulle aldrig kunna finnas. Vi hade varit tillsammans så gott som hela dagen. Kramats massor för att han var så förbannat fin. Vi satt i busskuren, han skulle hem igen. Händer i händer, hopflätade fingrar. Tystnad för att det inte finns ord för sådana tillrällen. Bussen kom. Puss på halsen, på kinden, på munnen. Tungor mot varandra. Mintsmak. Sedan åkte han och jag grät floder för han var allt jag ville ha men jag hade ju aldrig sagt något och allt blev plötsligt väldigt fel. Han kastade en slängkyss genom fönstret och precis när han åkte ur staden fick jag en lång kärleksförklaring via sms.

Han hette Victor. Heter, kanske man säger, för nu har det gått sexton månader och jag är fortfarande hans och fortfarande väldigt väldigt kär.

Idag är det två år sedan Detektivbyrån spelade tillsammans för allra sista gången. Jag fick en massa kramar av Martin (han är JÄTTEMYSIG, ville aldrig släppa honom, mmmmmmmmmmmm), fick min kameraväska signerad av honom, fick en gratis Hemvägen som jag gav till Victor, gick till mcdonalds med simon i väntan på tåget, blev lite överfallen av Kriss och blev väääääääldigt väldigt ledsen för lite mer än en år sedan när de lade ner.

Tänkte spara till det där Samyanget nu när det är jul och alla släktingar öser pengar över en för att man är omöjlig att hitta julklappar till.
Det gick ju sådär. Bengans kommer ruinera mig.

Hittade just den här och jag var asful och hade ingen som helst stil så det behöver vi inte ta men HERREJESUS VAD SMAL JAG VAR DDDD: Blir ju rädd, vad fan. Har gått upp 25% av hela min vikt sedan dess och jag är fortfarande smal.  Syns kanske inte så mycket här men jag hade flera centimeters mellanrum mellan låren och vader och handleder som skulle kunna gå av när som helst och midja som man typ fick händerna runt. Hjälp.

Kent. The Smiths. Sonny Moore. Random dösnygga superhipsters. Vandra omkring på Weekday och TopShop och sånt. Modebloggare som faktiskt skriver om något annat än bara sådant som är inne bland fjortisar just precis då. Skitduktiga graf-studenter. Barn som är nå djävulskt bra på att spela musik. Matematiker. Illustratörer. Fotografer med välutvecklat bildspråk. Reklam överallt. Snygga loggor. Retuscherare. Typ.


Åh det här blir lätt för det har jag inte. Jag gillar allting som är välgjort. JK Rowling och Arthur C Clarke. Placebo och Beatles. Fight Club och Spirited Away. Så länge det finns lite känsla i det kan vad som helst bli fantastiskt.


men är ni dumma eller
Står HÄR om någon skulle ha glömt bort på en vecka.


Torsdag, blir det väl?
Snoozade och försov mig. För lat för att duscha. Sminkade mig, tuperade sönder håret. Tiggde skjuts av far.
Samhällskunskap och ner till biblioteket för att finkamma kommunens hemsida och lyckades faktiskt bli klar med uppgiften. Fotolektion som mest bestod av att panikredigera bilder på stylister.
Träffade syster, åkte till Ikano. Handlade julklappar för lite för mycket pengar. Blev överfallen av en dvärgspets också känd som Skräp På Snöre också känd som Fluff Med Hund också känd som Zac. Åt Ikea-pizza.
Åkte hem med stelfrusna fötter, panikskrev lite mer av historian, åt någonting som jag inte minns. Belönade mig själv med Lost-avsnitt fast det var alldeles för sent och jag visste att jag skulle försova mig dagen efter.
Vettig dag.


(snygg felstavning) Enligt alla beskrivningar av Jungfrun jag just har läst är jag såhär: ▲ perfektionist, pedantisk och noggrann ▲ tar på mig för mycket arbete ▲ pålitlig ▲ analytisk ▲ kreativ ▲ passar med servicearbeten (yeah right) ▲ blir aldrig cynisk ▲ gillar utmaningar ▲ gillar rutiner ▲ "förhållandet till fadern är ingen dans på rosor" LOL WAT ▲ gör arbeten långsamt men bra ▲ blyg ▲ hjälpsam ▲ "obegriplig, gåtfull och motsägelsefull". Jag överlåter till alla jag känner att se om det stämmer.


Men fan vad det här ska upprepa sig. Här har jag väl skrivit typ allting.


Åhåhåhåhå. En gång för några år sedan såg jag reklam för en ny (fiktiv) serie som handlade om övernaturlig fakevetenskap. Jag råkar tycka att övernaturlig fakevetenskap äger, tittade på första avsnittet och blev fast. Tydligen var det inte vidare många andra som gjorde det, för de bytte tid från typ nio på fredagar till elva på tisdagar och det är inte jättekul när man är tolv år. I somras började jag titta på Fringe igen och herrejävlar vad jag älskar det. Jag upptäckte av en slump att skaparen/regissören JJ Abrams också hade gjort Lost, som jag bara hade sett ströavsnitt av tidigare, och tänkte att det är säkert också ganska bra. Jag fick första säsongen av Lost i födelsedagspresent för tre månader sedan och i förrgår tittade jag klart på fjärde. Och fuck yeah Lost är det bästa som finns.

knet - team building:

Jag är för hipster och för arg på fjortisar för att skriva meningslösa saker här och jag är för lycklig för att kunna skriva något djupt och meningsfullt. Ingen musik vi lyssnar på handlar om att må bra, ingen har gått till historien utan att ha blivit krossad. Jag har ett helt hjärta och jag vet vad jag vill med livet och det största problemet jag har i framtiden är väl att jag och Victor med ganska stor sannolikhet kommer vara tillsammans om ett och ett halvt år och att vi vill plugga på olika håll. Och sådant passar liksom inte in på Internet. Ifall någon mer än Victor nu skulle tycka att det är hemskt jobbigt att jag inte längre lägger upp wall of text och tusen bilder varje dag.




1: Jaaaaa Victor, jag SKA lägga upp dagarna jag missat. Sluta gnäll. Ful är du också.
2: Glömde såklart stänga av blur-filtret på Poladroid fml.
3: HELVETE VAD JAG HATAR HISTORIA. Återgår nu till mitt konstanta uppsatsskrivande.

HEJ JAG HAR VARIT HOS VICTOR LOL


När jag börjar lyssna på något nytt - ett band, ett album eller bara en låt - har jag det på repeat under så lång tid att det bara är löjligt, och eftersom jag köpte Skrillex Scary Monsters And Nice Sprites precis när jag hade köpt min dator är mitt iTunes- och iPod-bibliotek HELT uppfuckat. På något sätt har jag lyckats lyssna på Rock n' Roll nästan 300 gånger, Scary Monsters drygt 150 och låten på tredjeplats har typ... femton spelningar. Så jag hittar på en egen lista med låtar som jag vet att jag lyssnat sönder.

Skrillex - Scary Monsters And Nice Sprites
Såklart. Och alla andra låtar på albumet. Jag avskyr all annan form av dubstep, men Sonny är så jääävla duktig att det blir bra ändå.
Kent - Socker
Jag har aldrig riktigt gillat Vapen & Ammunition, den låter så... vuxen. Sedan för knappt två år sedan ställde sig herr Jocke fem meter från mig och sade att sex musik och våld var det vackraste som hänt mig sen själen min blev såld och tusen och åter tusen människor stod runt mig och skrek allt vad de hade och jag tänkte att det är någonting med den här som tar ett tag att förstå och sedan dess har jag älskat den.
Bring Me The Horizon - Chelsea Smile
Jag har ingen aning om vad det är, men någonting med den här låten gör mig lugn. Jag har lyssnat på BMTH av och till i fyra år men inte förrän jag hörde Suicide Season och insåg att de inte längre bara var oväsen första gången började jag gilla dem riktigt mycket.
Dunderpatrullen - Mint
Jag började lyssna på Slagsmålsklubben en gång i tiden och min kära vän Victor letade runt över halva internet efter band som liknade dem och hittade Dunderpatrullen. Tre killar från Krull Productions som gör bitpop som är så bra att det inte är sant.
From First To Last - Afterbirth
Finaste lilla Skrillex har jag också lyssnat på av och till i fyra år (så gissa om jag fick en chock första gången jag hörde just Skrillex) och FFTL är så emo att man blir rädd. Just den här låten är det dock ingen screamo i och det är så jävla mycket KÄNSLA i allting. Otroligt vad en artonåring kan åstadkomma.
Katten Skogmans Orkester - All min kärlek
Åkte till Umeå och Holmöns Visfestival för att se Säkert! i somras och innan de gick på scenen spelade Katten Skogman och jag skrattade så jag grät. Köpte båda deras album direkt och av tjugoen låtar är den här tveklöst den bästa.
Kent - 18:29-4
Hurr durr Knet igen. Röd har alltid varit lite extra vacker för mig, låtarna är helt fantastiska och jag har någon googol minnen kopplade till allting. 18:29-4 tycker jag dessutom är förbannat underskattad.
Kill Hannah - Agent Orange Skies
Jag är inte tillräckligt hipster för att äga något annat än deras två senaste album som ändå går att köpa var som helst, så jag har bara en inte så jättelegal kopia av The Curse of Kill Hannah. Och herregud vilken låt.
Slagsmålsklubben - Kasta sten
SMK har jag inget djupt och seriöst förhållande till, de gör helt enkelt bara jävligt bra musik. Feelgood-musik är det värsta som finns men Kasta sten gör en alltid lika glad.
OMFS! - Johnny You're OK
OMFS, som då hette One Man Freac Show och inte längre är något enmansband och har bytt namn, var förband till Detektivbyrån för ganska exakt två år sedan. Det här var den enda låten jag lyssnade på innan spelningen och det är liksom både det att den är så mysig och gullig och handlar om en zebra och det där om att alla-är-bra.


Men jävlar vad djupa vi ska vara här.
Meningen med livet? Det finns ingen. Vi föds, vi äter, vi sover, vi dör och vi förmultnar. Människor har bara ett behov av att se någon mening med allting och därför finns det religioner och sådant. Jag tror bara det handlar om att lära sig vara nöjd med den tiden man har. Att inse att alla har fel och brister och är för upptagna med sina egna problem för att bry sig om allt du hatar med dig själv. Hitta något du tycker om. Hitta någon du tycker om. Ändra på det du kan ändra på tills du upptäcker hur jävla bra du är istället för att vara bitter över det du inte kan ändra på. Och när du dör och förmultnar ska du göra det utan att ångra någonting av tiden du har haft för att leva.



Jag föddes i Nyköping och bodde en sådär tio meter från den här skylten tills någon månad innan jag fyllde fyra. Vi flyttade till en liten håla utanför Linköping och där bor jag kvar. Mor och far skiljde sig när jag var åtta, mor flyttade ut och sedan växelbodde jag i olika ändar av hålan några år. Ungefär ett år när jag var tretton-fjorton bodde jag bara hos mor och sedan mitten av åttan har jag bott hos far och hans nya fru. Det var väl det.

"VAD FAN HAR DU INTE BLOGGAT TILLRÄCKLIGT FÖR IDAG?!?!?!"
"Det har jag visst det!"
"Nä!... Okej, men det där måste du fan ha lagt upp precis nu."
"Min pojkvän klagar på att jag bloggar för lite......"
"Jag måste ju ha något att läsa om dagarna. Fan."

Jag gillar alla årstider. Åtminstone så länge det inte är så brutalmycket is att man krossar svanskotan flera gånger om eller så brutalvarmt att man inte kan andas. Höst och vår it is.