2011-04-08 ? 21:05:15

mint

En Victor, juni 2009.


Och en Victor november 2010.


Först tänkte jag skriva något jättegulligt om hur mycket jag saknar honom. Sedan tänkte jag att det kanske inte är så roligt att läsa mitt konstanta babbel om honom. Sedan tänkte jag att vad fan.

Jag älskar dig. Du är det allra bästa jag har och jag är lika jävla löjligt nerkärad i dig nu som då. Jag hatar att somna ensam och det enda jag gör är att räkna dagarna tills jag får träffa dig igen (nio nio nio nio tills jag sitter på bussen). Distansförhållanden är hemska men du är så jävla värd det. Den första kyssen på två veckor är lika underbar varje gång och bara att veta att det är du du DU, du som jag velat kyssa så länge som jag nu får hålla om, som jag nu får somna bredvid, som jag får kyssa hur mycket jag vill, som jag får säga alla de här sakerna till, gör en så lycklig. Och det är den lyckan jag lever på.
2011-03-04 ? 13:25:36

ett halvt år idag

ett. två. tre. fyra. fem. sex. sju. åtta. nio. tio. elva. tolv. tretton. fjorton. femton. sexton. sjutton. arton.

Nu tänker jag inte babbla på om det här en enda gång till på sex månader, lovar. Snart sticker jag iväg och sminkar mig för första gången på långt över en månad. Efter det bär det av mot Norrköping för att pussas medan Annika sjunger för oss, precis de där orden man önskar att man själv kunde säga, om att älska någon så mycket att det känns.
2011-02-16 ? 19:15:06

my da-da-da-da-da-da-da-da-dancing queen

Idag var jag i skolan. Skrattade så jag inte kunde andas, blev tafsad på av Cornelius, gick in till stan med några av de allra finaste människor jag vet, kom hem och möttes av ett långt fint meddelande från Victor.

För sex månader sedan var jag instängd på mitt rum och bara grät över hur fel allt kändes. Jag var deprimerad, överlycklig och väldigt, väldigt förvirrad. Och jag var kär. För första gången kär i någon som gillade mig. Det är läskigt hur snabbt det har gått.


Laakso - Dancing queen
2011-01-27 ? 17:08:00

january is suicide season

det värsta med att bo långt från skolan är att man har tid att tänka och praktiskt taget alltid hinner glida in på jobbiga saker. och en kille i skolan är kär i astrid och man kan inte låta bli att bli förbannad, över hur SYND det är om människor som TVINGAS välja vem de måste vara ihop med. ah herregud det är fem månader om en vecka och jag känner mig lika vilsen och ensam som för ett halvår sedan. nej, det är bra, oftast, jag är bara allmänt psycho efter att en del saker gick ganska snett i helgen. behöver bara en stabil grund att luta mig mot, något konstant, något som bara är. synd bara att det enda jag vågar tro på befinner sig tjugo mil bort. jaja. malte sade "men chilla, hora" till österrikaren idag, sånt gör en alltid lite gladare. och jag har börjat teckna en del senaste tiden. här är oli, lätt en av topp tio världshistoriens snyggaste killar.


bring me the horizon - suicide season:
2011-01-24 ? 20:21:10

every little thing


18:20 - att få eight days a week-sms precis när han åkt


06:30 - att vakna ensam


16:30 - att skämta om det fastän det skär som knivar i magen och man kämpar för att inte ramla ner på marken


16:35 - att gå framför och gråta av skratt för att det är enklare än att bara en gång till säga "det blir bra" till någon som bara gråter


20:20 - att inte ringa för att man inte ens kan beskriva känslan av tomhet

the beatles - every little thing:
2010-12-29 ? 11:10:12

mimmi ♥


fem år blev hon, den lilla tanten.
hon har det bättre nu i alla fall.

2010-12-08 ? 13:55:21

jamen gud vad bra

jesus vad jag inte begriper mig på min mattelärare. han har EN elev som faktiskt gillar ämnet och vill tenta av matte a för att överhuvudtaget HINNA läsa svårare kurser. får jag det? nej, och efter att bråkat i fem minuter sade han åt mig att bete mig som folk. mmmmmmm vad jag älskar den här skolan.


hets! - gud vad bra:
2010-11-30 ? 10:31:31

nuoresta vanhaksi, pojasta mies

vet inte om jag någonsin varit så labil som just nu och det är en så jävla sjuk orsak att jag inte kan säga till någon, så folk drar egna slutsatser och man framstår bara som den mest patetiska människa som finns. hahaha. ändrade planer också. träffade amanda och gick på märtas teateruppvisning, träffade en före detta kompis och det blev ju inte alls awkward. min syster blev idag och harry potter blev inte alls. jaja, matten börjar om en kvart, jag borde nog gå. mamma tog förresten sitt förnuft till fånga och nyår verkar ha löst sig. återstår bara att se om något annat gör det.

2010-11-28 ? 11:18:03

pro / con

+ åka pulka med mamma om fyrtio minuter.
+ träffa amanda på måndag. var ett bra tag sedan sist.
+ inte göra någonting alls på tisdag.
+ första december på onsdag och jag får öppna första paketet i susannes awesome julkalender. min låtsasmamma äger. förhoppningsvis träffa min syster också.
+ en timme buss till motala för att se harry potter och dödsrelikerna på torsdag.
+ tre timmar buss till borås för att träffa victor på fredag.
+ hem till linni och vara awesome på lördag.

- mamma ska flytta till umeå. nu i vår.
- och samtidigt köpa en lägenhet inne i stan och aldrig mer bo kvar i linghem.
- eftersom hon aldrig kommer vara här kommer vi antagligen behöva avliva mimmi.
- jag får inte åka till victor på nyår, jag ska vara med mamma enligt en överenskommelse mellan henne och pappa när de skiljde sig. jag är sexton år och får inte bestämma över mitt eget nyår. min kära syster, fyra år äldre, har då fan inte varit med mamma de senaste fem åren.
- hon pratar om att vi aldrig ses, om att det alltid är hon som ringer mig och aldrig jag, om att min syster känner likadant, som om hon försöker ge mig dåligt samvete för att jag för första gången någonsin har bra kompisar, en pojkvän, någonting annat att göra om dagarna än att sitta hemma med min mamma.
- jag är för feg för att säga åt henne.

(+ åker iväg första januari istället.
+ kommer största delen av de närmsta fyra åren ha en tvåa i gottfridsberg helt för mig själv.)
2010-11-19 ? 17:04:22

det finns en sorglig lycka i att aldrig mer vara ett med de som vet precis vem du är

veckan kunde ha gått bättre, ganska så mycket bättre. har lärt mig att hur hårt man än försöker tar saker aldrig slut. det enda som finns att göra är väl att hoppas att det lugnar ner sig innan studenten och att allt och alla försvinner ur mitt liv snabbt som fan då. nåja, ska väl inte gnälla alltför mycket, för cornelia är ungefär den bästa människa som finns. och om fyra timmar trillar victor in i linköping och om fem timmar kommer jag sitta i en biosalong och tjuta som en liten flicka. asbra helg som är minst sagt välbehövlig. och nu ska jag gå och duscha för första gången på ett och ett halvt dygn. återkommer på måndag, ha det fint.




säkert! - isarna
2010-11-13 ? 09:48:48

kravla upp och sen, spring igen

får helt plötsligt dåligt samvete över hur lite jag skriver här. rätt dumt med tanke på att jag hatar folk som skriver 37897606 inlägg per dag och själv känner mig konstig om jag skriver något ens tre dagar i rad. orden har liksom tagit slut. eller snarare, det händer inget av värde för passingoftime längre. "cha cha bloggen idag var jag i skolan det var kul" passar liksom inte in här och som sagt, emobloggen är (snart) död. det är rätt roligt faktiskt. nu är det JOSSE som går undan när jag kommer i närheten, hon som sitter ensam i ett hörn medan jag springer omkring och tjuter av skratt, hon som är singel medan jag har den mest fantastiska pojke som finns. skadeglädje är den enda sanna glädjen. fy fan vad bra allt funkar just nu. förutom passingoftime, då. men det är därför det finns kameror.

jag har för övrigt möblerat om lite bland min affischhörna och man blir nästan gråtfärdig för att det är så fint.



säkert! - influensa
2010-10-27 ? 13:51:31

om ett år eller två är det aldrig över

måndag, tjugofemte oktober. går på synundersökning, beställer nya glasögon. träffar amanda, springer på andreas. dreglar över röda dr martens, river ner en familjen-affisch. går hem, känner att allting för en gångs skull faktiskt är rätt bra.

tisdag, tjugosjätte oktober. skippar idrotten i någon blandning mellan att jag är sjuk, lat och har försovit mig. får veta att vi ska simma nästa lektion och att man blir underkänd om man inte gör det och någonting går sönder inuti. vill inte, vill inte att någon ska se mig, vill inte få det bevisat hur kass jag är på allting, vill inte visa hur vidrigt äcklig FUL jag är. sitter ensam och gråter och känner mig patetisk som fan i en timme. blir tröstad av cornelius och astrid, "vi tar oss genom det här, jag finns här för dig". köper bussbiljett hem till victor lördag till tisdag. tänker att det kanske funkar till slut, det är ingen som kan tvinga en.

onsdag, tjugosjunde oktober. pappa ringer i skolan och säger att jag har en tid för läkarundersökning måndag eftermiddag, att jag måste hem en dag tidigare, att jag istället för att vara med min pojkvän och bmd ska sitta på en brits bland en massa idioter som pratar i medicinska termer om mig som om jag vore en vandrande sjukdom. gråter i timmar och känner mig ännu mer äckelpatetisk, blir tröstad igen, "säg inte sådär, du är inte alls något missfoster". fan ta allt.


säkert! - dansa, fastän:
2010-10-24 ? 20:23:33

fint ska det vara och du är finast av alla

Min fina vän Bella envisas med att jag måste berätta allting om min pojke, och jag gissar att det är fler som undrar eftersom jag inte skrivit om något annat än rädslan över allt som hänt här. Så, det här inlägget tillägnas Bella. Och bara som en förvarning kommer det bli ännu längre än din historia om Lewis.

För ungefär två år sedan var jag lika uttråkad som du var. Jag hamnade dock inte på Chatroulette, utan på något random forum där jag tänkte roa mig med att vara dryg mot fula tolvåringar. Det lyckades rätt bra och jag undrar om det inte fortfarande finns några fula fjortonåriga pojkar ute i Sverige som hatar fröken detektiv. Men det fanns fler där, bland annat en sextonårig kille som var så fruktansvärt söt och precis lika dryg som jag. Vi pratade där ett tag innan jag bad om hans MSN. Så kom det sig att jag började prata med Victor.

Vi började prata väldigt mycket, skrev till varandra nästan varje dag. Han var så sanslöst rolig, fick mig att skratta så jag grät framför skärmen. Hans bilddagbok var något av det mest underhållande jag sett och han hade en blogg där han inte gjorde annat än att klaga. Han skrev en gång att han älskade Fanata (= fanta in case you didn't get that) och efter ett mindre utbrott på sitt tangentbord fick han heta f4n4t4_boi_92 (och jag f4n4t4_gurl_94, förstås). Han bodde 25 mil bort, men vad gjorde det, det hade väl ändå bara blivit awkward om han hade velat träffa mig. Han fick en flickvän den hösten och jag blev så glad, en så fin människa ska inte behöva vara singel. Det höll i fyra månader tror jag, och det var hemskt att se honom så deprimerad efteråt. Han blev kär i en annan flicka ett tag senare, det gick inte så bra men det var fint att se honom glad igen. I april började en kille oftast omnämnd som Stalkerguy att skriva till mig på bilddagboken och senare att skicka rätt obehagliga sms till mig (typ "godnattkram till världens finaste anni <3" när vi överhuvudtaget känt varandra runt två veckor). Victor frågade om han fick låtsas vara min pojkvän och det fick han förstås. Att se honom skälla ut Stalkerguy är något av det roligaste jag varit med om och efter det har "psuedoälskling" blivit en så normal sak att säga att jag inte ens tänker på hur bisarrt det är. Jag använde pärlarmband en hel del under hösten, Victor tyckte att de var gulliga och bad mig posta några, så jag gjorde det tillsammans med en väldigt fin teckning.

Efter sådär ett år visste vi det mesta om varandra, all skit vi gått genom och att vi var precis lika ensamma och sköra. I november smulades allting jag stått på de senaste åren sönder till ingenting (återkommer dit senare). Jag mådde inte särskilt bra hela hösten, vintern, våren och större delen av sommaren, men det är väl ingen nyhet för de stackare som följt min blogg sedan starten. Jag hade ju Joel, Simon och Märta, men Victor var den enda jag litade på helt och hållet och vem vet vad som hade hänt utan honom. Ändlösa telefonsamtal till långt in på natten var vad som fick mig att orka fortsätta. Jag gav honom en signerad Detektivbyrån-EP i julklapp och en numera väldigt välanvänd tröja i födelsedagspresent, och långt in i mars fick jag en julklapp så fin att jag inte orkade bry mig om hur fel det är att ge bort ett halsband till någon som inte är ett dugg mer än kompis.

På nyår hånglade han upp någon tjej, blev kär och gick som på rosa fluffiga moln ett tag. Jag vägrade fatta varför det sved så mycket, man kan ju fan inte GILLA någon man aldrig träffat. Jag skrev någon dagboksanteckning i mars om att jag trodde jag var kär men mest var likgiltig eftersom jag visste att det ändå aldrig skulle funka, ändå blev jag bara arg när han antydde något om att vi två kunde ha blivit något väldigt fint om saker hade sett annorlunda ut.

Tidigt i somras blev jag kär. Fast i en annan. Som jag redan visste att det skulle gå åt helvete med. Ni som läste här har väl någon vag uppfattning om vem han är, ni andra kommer aldrig få veta (muhaha). Victor och jag bestämde oss för att ni jävlar skiter vi i de där tjugofem milen, vi ska träffas. (Lite för att jag visste att om gymnasiet gick likadant som högstadiet behövde jag kunna åka iväg och titta på Pokémon en hel helg med honom och BMD.)

Sagt och gjort. I augusti åkte han hit. Bara över en dag, och mamma var med en liten stund och hann ändå agera kulspruta med frågor, men han var så mysig att krama att det var värt det. Vi träffade Märta, hängde på Skivlagret och bara pratade lika naturligt som om vi setts varje dag i åratal. På väg till hans buss lade han armen om mig. Jag bara klagade på att han är så jobbig att krama för att han är så lång, vägrade fatta hinten. På bänken i busskuren höll han min hand och jag kunde inte ens prata förrän bussen kom. Vi kramades länge och han var så himla fin. Han pussade mig på halsen och kinden och jag blev alldeles varm, kunde inte göra annat än att le. Jag minns inte precis, men jag tror det var så att han pussade mig på munnen och min hjärna kändes bortkopplad men jag kysste honom, min första kyss någonsin, precis sådär fint som det ska vara. Han gick på bussen och jag stod stilla och hyperventilerade flera minuter. Jag fick en slängkyss genom fönstret, grät som fan och lyckades på något sätt ta mig hem.

Mamma ringde på kvällen, undrade lite mer om honom. Hon frågade om vi var ihop, jag svarade nej och hon sade "vad synd, han som var så rar". Jag kunde knappt somna på kvällen. Lyckades vid midnatt men blev väckt två timmar senare av ett långt sms från Victor och kunde omöjligt somna om. Dagen efter började jag skolan igen och träffade de allra finaste vänner jag haft. På kvällen pratade jag med Victor över MSN och sade som det var, att jag var jättekär i honom. Han sade att han hade gillat mig sedan maj och varit svartsjuk på killen jag gillade i somras. Bortsett från ångestanfall lite då och då ("du förtjänar inte det här ditt kräk, och vem har sagt att han ens talar sanning?") var allting så bra det kunde bli.

Tre veckor senare åkte jag hem till honom och jag tror han var lika rädd och nervös som jag. Han kysste mig precis utanför bussen, lite klumpigt eftersom åtminstone jag nästan skakade, men en kyss precis lika fin som den förra. Fjorton avsnitt av How I Met Your Mother senare hade jag en pojkvän. Och ja... det tar väl slut här. Min bästa vän, den sötaste människa jag känner och numera min pojkvän. Och allt är perfekt. Jag älskar honom.


Markus Krunegård - Prinsessan av Peking (haha)

2010-10-08 ? 12:43:11

ibland gör man absolut ingenting men det blir fel ändå

egentligen är jag väl precis likadan. femton år, ensam och livrädd. jag har bara blivit bättre på att dölja det. plågar mig själv av gammal vana, tänker att jag har nästlat mig in i någon annans liv och att de snart rycker bort mig, tänker att det måste vara något fel på honom, tänker att varför håller du på sådär, han har en flickvän för guds skull. det är bara tillsammans med honom jag känner mig trygg, tillsammans med honom glömmer jag allt. jag är ju aldrig tillsammans med honom, bara.

men det går bra. inser allt oftare att jag inte alls har nästlat mig in någonstans, JAG har det här. blir till någon annan, någon äldre som har kommit till ro med sig själv. jaja. jag borde sluta emoblogga, ingen som tycker om det ändå. jag åker till skåne idag och min systers pojkvän följer med så jag slipper vara ensam med henne tre dagar i sträck. och nästa fredag får jag träffa både skywalker och victorpuss, hurra.



markus krunegård - ibland gör man rätt, ibland gör man fel:
2010-09-20 ? 06:37:39

alors on danse

vad faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan har hänt med sverige?
2010-09-14 ? 19:05:01

+

jag tänkte skriva någon lång politisk debattartikel här men jag väljer att sammanfatta det i åtta ord:

om sd vinner skjuter jag skallen av mig.

bortsett från jimmie åkesson funkar allt rätt bra just nu.

2010-09-04 ? 22:05:18

always

idag har jag lekt med victors ettåriga lillebror, suttit i den sunkigaste fåtöljen mänskligheten någonsin sett, tittat på de allra första avsnitten av how i met your mother och kyssts väldigt väldigt väldigt mycket och just precis idag dör passingoftime som emoblogg för jag har aldrig mått bättre än så här.





erasure - always:
2010-09-03 ? 19:21:12

mot en himmel av järn och gift och bly

och jag har tänkt på honom precis hela tiden i tre veckor och inte kommit fram till något annat än jag vill ha dig jag är din jag är bara din och det är bara femton timmar kvar nu och min mage håller på att slitas sönder.

idag blev fin i alla fall, även om mina tights stinker latte och mina skor befinner sig i tvättmaskinen just nu. ikväll ska jag inte lyssna på bob hund för det skulle bara bryta ner mig som fan utan white stripes som jag knappt hört förut. awezum.


kent - romeo återvänder ensam:
2010-09-02 ? 18:29:02

hej du är så bräcklig det kommer att krossa dig

känns nästan som att allting har kastats omkring alldeles för snabbt. även om jag har landat nu och faktiskt trivs. mår illa och undrar vad fan jag håller på med lite för ofta men... ja. jag ska spara ut håret har jag nog bestämt nu, inte klippa av det om ett år igen. kanske färga rött. eller blont, eller svart, behöver bara förändring. och jag blir galen av min pappas sambo. är jag på dåligt humör låter jag det gå ut över henne för trots allt har hon inkräktat här. hon har dessutom inga egna barn utan har lärt sig allt av pappa. hade väl funkar bra om inte pappa hade varit som han är. men nej. borde bara sova i ett par dygn. komma till sans.

och passingoftime ÄR värdelös men det är ju värdelösa bloggar som drar besökare.


helene, från tyskland.

säkert! - det här är vad dom säger:
2010-08-23 ? 18:57:34

emo cutcut

idag måste jag prata med pappa om att åka till borås om två veckor och herregud ni anar inte vilken överbeskyddande tölp han är. första lektionen imorgon måste jag prata med min idrottslärare, som jag inte ens har träffat, om varför jag inte har varit med på en enda lektion sedan höstterminen i sjuan. imorgon eftermiddag ska jag till ortopeden och träffa min kirurg och även om min fot är fin kommer det bli jobbigt som fan. på torsdag har jag utvecklingssamtal och då kommer jag behöva prata om idrotten IGEN och jag vill verkligen inte med det här. åh önskar jag gick i nian igen.
Tidigare inl‰gg Nyare inl‰gg

Mall från www.designadinblogg.se/gratisdesign