Kom fram till Berlin Tegel onsdag kväll. Dumpade väskorna på hotellet, hittade en ganska sunkig men sjukt mysig italiensk restaurang med världens godaste broccolisoppa och gick och lade oss vääääldigt tidigt eftersom pappa var sjuk och dessutom några timmar tidigare kört bil nonstop från Linköping till Arlanda.






Dag två var vi ute och gick precis hela dagen. Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche var en av få saker jag verkligen ville se, men självklart höll de på att renovera utsidan. En snabb titt inne i nya kyrkan, sedan gick vi vidare till förintelsemonumentet och Brandenburger Tor. Vi gick en liten bit genom Tiergarten ända bort till östtyska Museumsinsel och Pergamon, ett museum där "lilla" avdelningen är tre ENORMA våningar med grekiska statyer, persiska mosaiker och arabiska mattor. Vi tog buss hela vägen till hotellet på kvällen, men vi måste ändå ha gått uppemot en mil.



På fredagen åkte vi till KaDeWe! Lite som Harrods på tyska, fullt med en massa skit man varken vill eller kan köpa... förutom S2, Leicas enda spegelreflexkamera, mellanformatare för 18 500 euro. Mmmmmmm. Jag tror inte vi gjorde så mycket mer, det där ställe skulle nog ha gjort mig helt utmattad även om inte jag också hade fått feber kvällen innan. (Det var en jävla massa hipsters där nere också. Och det verkar som att tyskar har helt sjuka kroppsformer? Bortsett från de där riktigt riktigt feta såg jag knappt en enda tjej med lår som möttes, inte ens hos de med mer hull än jag.)



Tog tunnelbanan till lite nedgångna men ack så vackra hus med den finaste grafittin jag sett. Gick till Haus am Chechpoint Charlie, en före detta övergångspunkt mellan Öst och Väst som nu är ett museum om muren och inte minst flyktförsök. Oerhört intressant, tyvärr blev jag svimfärdig efter fem minuter.







På söndagen såg jag Berlin ovanifrån två gånger, först från Fernsehturm och sedan från flygplanet. På Alexanderplatz var jag hipster och frös och drack en chailatte (Starbucks är bäst i världen) och pappa vägrade lämna landet om han inte fick en Currywurst. Vi bestämde oss för att åka och titta på sovjetmonumentet innan vi åkte och vid Brandenburger Tor, precis mellan tunnelbanestationen och monumentet, hittade jag en västtysk vakt och Darth Vader och jag är GANSKA säker på att jag på andra sidan såg en skymt av Bill Kaulitz. Monumentet var jättefint och det är extremt känslosamt, hur lite man än personligen berörs av det, att se en grav över tjugoen miljoner människor. Tyvärr var jag alldeles för upptagen med att vara förvirrad över huruvida jag just hade sett Bill Kaulitz som jag hade världens crush på när jag var tolv eller inte för att uppskatta det. Sedan åkte jag hem.